Aftonbladet – 7 januari 1864, sida 2

var så utmärkt, att det fullkomligt återskänkte honom hans gufars och beskyddares gunst. Vi vilja hoppas att de kulinariska ansträngnvingarne mom slottet och borgen voro lika lyckliga och att de respektive gästerna vunno på rivalskapet mellan de båda middagsgifvande partierna. Hela Rumelli kände på förhand hurudan matsedeln skulle blifva på båda ställena, enär de flesta läckerheterna hade varit efterskrifoa och gått gecom Peter kryddkrämarens bod, Rumellis postkontor, och innan de uppnådde sin slutliga besltämmelseort blifvit ef en kompetent jury vederbörligen diskuterade och bedömda. De båda partierna infunno sig på vederbörlig tid åter i kyrkan samt begålvo sig derifrån åter till sina högqvarter, i det att båda togo den längsta möjliga vägen genom byn och stannade här och der, för att göra små uppköp eller språka med de kringående; kort sagdt, för att på något sätt taga del i den allmänna fröjden. Och öfverallt mottogos borgen och palatset med aktning och värme. Båtillvida tycktes folkvunsten besluten att hålla jemvigten mellan de båda partierna. Ingendera af dem kunde skryta med något egentligt öfvertag. Men då dagen led framåt, började borgens stjerna att blexna och palatsets var synbarligen i tilltagande. Frånvaron af biskopen afgjorde slutligen utslaget, och orsaken dertill är lätt förklarad. Borgens och palatsets gårdar och trädgårdar voro alltid öppna för allmänheten på 5:t Urbans dag, och efter aftonsången plägade graper församla sig på båda ställena, ehuru paatset onekligen lockade den största menniskomassan. Palstsets trädgård hade också en viss rätt till företräde, i betraktande deraf att den var smakfullast anlagd, hade prydliga damwar, epringvatten, lysande blomsterparterrer och framförallt en mängd svala och skuggiga boskeer. Ej underligt att sådana behag gjorde den till en älsklingsort äfven före den tid då en musikkår spelade