Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 3

Igen på stället redan lenge bade varit sam i lad. Men h.ru kom det sig all sällskapet frår borgen, som hade haft goda tio minuter: I försprång för det andra, samt knappast två tredjedelar så lång väg att gä, kom endasi en half minut tidigare till kyrkogårdspor. tarne än sällskapet från palatset. Det fanns mera än ett skäl för detta d:öjsmål. Först och främst var solen brännande het, hvarför markisen, af omtanka för fru generalskan, hade tagit vägen öfver några af siua egpa fält, på det alt hon måtte blilva i tillfälle. att 1juta of skuggan irån träd och vinrankklädda gångar -— eo handling af gslänteri, som förorsakade en läng afväg från raka vägen; föröfrigt var fru generalskon mycket fet, generaien led ufandtäpps, annjoren hade ett tråben, och markisen sjelf, ehuru föll af eld för sin ålder (ejuttiosju År) hade, för att tala mad Hamlet, ytterst svaga ländert. Om man till alla dessa förenade orsaker till långsamhet lägger påskyudandet af palatspartiels sieg, af fruktan för att komma för sent, så inser man lätt buru det kom sig att de båda partis erna anlände ungefär samtidigt. Vid åsynen vå den rivaliserande kolon. nen började markisen, som var måhända femton steg närmare kyrkdörren; att sakta sina steg och påtaga sig en leende grinmin. Bignor Avvacato kunde naturligtvis c) göra minre än att påskynda sina steg och le i sin tur. Ännu tjugd sekunder, och de äro ansigte mot ansigte — en ställning, som: tvenne väl uppfostrade gentlemän och nära grannar, äfven om de bära flendtliga färger, ej gerna. kunna förlänga utan alt utbyta helsningar och höfliga frågor, Följaktligen gjordes nu halt å ömse sidor. Uppvikta battar lyftes för demernsy ett: finger lades på wilitkrisk fason på tsehakåer och runda, battar voro icke sena att besvara artigheten. Generalen och intendenten närmade sig hvarandre; bekanta lemnade sina respektive sällskap för att skoka hand ch