Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 3

cer. Jag gör allt för alt få Irgens utnämnc till officer och jag tror det pär. Om krigets oöng vet jag litet eller intet ty här ute ha vi ej haft hvarken bref ellej tidningar på ea hel månad. Ett vet jag och det är, ett nordstaterna ej ge sig på åratal ännu, och jag anser det rätt. Jag vet icke hvad åsigter ni der hemma ha or saken; men som de flesta af edra notise komma från engelska källor, anar jag att n äro mera mot än med osa. Vi äro värfvade för tre år, och jsg räknar ej på att återg: till det civila lifvet före slutet af 1866, d. v s. om jag lefver så länge. Kunde jag vid den tiden få lats i reguliera armån, så Immer jag troligen att dö knekt i alle fall. Om unge A—n från S:ockholm ha nitro. ligen redan haft underrättelse. Han kuude ej få plats i vårt regemente, emedan våra affärer voro något osäkra på den tid då ban kom hit; men jag gjorde hvad jag kunde. och kapten Elfving af det 48:de Newyork. infaoteri-regementet tog honom såsom man i ledet — det endå han kopdegöra, enär A—n kunde litet eller iatet engelska. Men han är en rask pojke och tjenar snart upp sig. Han är nu i Byd-Carolina vid Beaufort, skulle jag tro. Han gsf mig en väcker svensk värja, som här uppväcker allas af. nod. Här ha kommit åtskilliga svenska of. ficerare att söka anställning, men med klen framgång. De ha fått ligga hela månader i Newyork utan engagement. Berlin, löjtnant vid Wendes artilleri, son till rixsdagsprosten och en galant karl, fick omsider en underlöjtnantsplats i ett kavalleriregemente. Leats vid gotlänningarne blef underlöjtnant i det femte Newyork-zuav-regementet och linser sig ej riktigt. Bergqvist, löjtnant vid Wermlands jägare, gick ut som lejdkarl. Likpså Engelbiom, n göteborgare, som förut varit förste löjtnant i artilleriet här. Weinberg; fordom vid helsingarne, nu i armån, är ännu utan anställning. Skälet till deras otur är, att de icke tala engelska; och det är Helt naturligt: Hvad skull en engelsk officer koooa uträtta i svenska armån, om han ej talade svenska? Underligt är att de ej taga denna omständighet i betraktonde innan de begifva sig af. Vi skandinaver fandera redan på att fira jul ordentligt med sötgröt och lutfisk. Farväll Helsa väonerna från eder J. P. H: Sv DAN AT PE I skyddstullsfrågan. (Insändt.) Den satsen är ofta och sednast i den yligen oftentliggjorda petitionen af en mängd fabriksoch handtverksidkare om en protektionistisk tullagstiftning upprepad, Satt den ena sam hällsklassens välstånd betingar den andras. Af denna sats göra de, sedan; först det vanliga påståendet att fabriksväsendet icke kan ega bestånd här i landet utan skyddstullar u pställts såsom utgångspunkt, denna slutföljd: Kitersom vårt välstånd är nödvändigt för att de andra samhällsklasserna skola kunna trifvas, så befinna sig icke allenast vi, utan äfven alla andra, väl af dylika tullar. Då de för öfrigt icke neka, och icke kunna neka, att tull fördyrar för konsamenten den vara, som dermed är belagd, så måste sjelfklart af deras slutledning följa, att det för den, som brukar en vara, är en fördel att nödgas betala henne dyrt. — Vi anhålla att få taga fasta på detta sätt att betrakta saken för att framdeles närmare skärskåda detsamma, eller ock att, om vår uppfattning af petitionä rernas åsigt skulle vara oriktig, denna uppfattning måtte blifva korrigerad. Emellertid vilja vi ett ögonblick taga i skärskådande den nyssnämnda satsen, att den ena samhällsklassens välstånd betingar den andras, för att tillse om man icke i någon mån, för att begagna ett ordspråk, tolkar densamma på sam-, ma sätt som hin tolkar bibeln. Satsen innefatar verkligen en ovädersäglig och tillika hugnelig sanning, men, såsom alltid, under en väendtlig förutsättning, den nemligen, att hvarje samhällsklass, d. v. 8. alla sambhälismedlemmar, ika åtnjuta och äro lika underkastade rättvisa, så att len ena icke får förnärma den andra, och att le alla för öfrigt hafva full f ihet att inom rätt. sans och sedlighetens gränser eköta sina avgeläenheter, d. v. s. arbeta, byta och handla såsom leras egen fördel föreskrifver. Men om derenot, under hvad förevändning och form som elst, vissa särskilda rättigheter, företräden eler förmåner tilldelas en viss klass särskildt, å blifver satsen en skärande osanning, ty dessa ättigheter eller förmåner kunna ej gifvas anvorlunda än på andra klassers bekostnad. Hvad innebär åsättandet af tull på t. ex.jordoruksalster? Je, attom dylika från utlandet hitöras, priset på dem här skall höjas, utöfver priet i produktionsorten med tillägg af frakt och ndra kostnader, med ett så stort belopp som len fastställda tullen; alltså att tullen skall förlyra jordbruksalstren för den som vill bruka lem; och detta icke allenast de utländska, hit nfSrda jordbruksalstren, utan äfven de i landet roducerade, hvilket just är skyddstullsifrarnes ttryckliga afsigt och mål. Nåväl! Ingen kan äl neka att det för den som köper är desto ördelaktigare ju billigare han får sin förnödenet, ju lägre priset är -— förutsatt att varans odhet är lika; och icke ens den ifrigaste proektionist lärer, när han sjelf skall köpa någoning, med afeigt och för att upprätthålla sin ats — teori våga wi ej säga för att icke onöigtvis reta — uppsöka det dyrare priset frao5r det billigare. Vid prisbestämning af en vara går det i elfva verket, kortligen. uttryckt, till. på föl. inde sätt: Säljarens fördel att få hög och köarens, fördel att slippa med låg betalning stå mot hvarandra, och den ömsesidiga afvägninen af dessa motsatta fördelar, beroende på sKlwens behof att sälja och köparens att köpa, fverenskommelsen härutinnan, är den naturga prisbestämningen.. Men om nu staten ge: om full sätter säljaren i stånd att fördyra, böja riset på sin vara — derigenom att köparen beges tillfället till att annors:ädes hemta den illigare — så gitver ju staten dymedelst en irskild, i sakens egen natur ej rundad, fördel säljeren. På hvems bekostnad, om ej på köarens? Det är då en osannivg att den enes rdel betingar den andres. Eller kanske säljarens fördel vinnes på utlänngens, och ej på den inhemska köparens bestnad?. Ingalunda; ty antagom att en kubikt råg kostar köparen här 2 rdr, att frakt och dgängli kostnader för hitförsel deraf