Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 3

täcka könet som fanns bland borgens gäster, och som på andra sidan flankerades af en af kanikerna. SSkönheten emellan armån och kyrkan, anmärkte någon protan skämtare .land motpartiet. Säkert är, om glans och klang kunde vinna slaget, eå :u de Dorgen gerna på förhand utropa sin seger — en sådan str:lglans af epåletter och ett sådant klingande af sporrar utsände den der den gick fram. s Svarirockarne — likbjudarnet, såsom markisen gäckande benämnde dem — sägo belt spaka och fredliga ut i jemförelse dermed. De hade i alla händelser ötvervigs ten i anta!, och de ta är ändock alltid nå got; och för öfrigt hafva svarta rockar, då de hänga på en generalliskal uch en fatiigadvokat, för att ioke tala om intendenter och presidenter, ett nära samband med ätskilliga praktiska resultat, som gifva be sagda evarta rockar en ogemen vigtilandtboe:s ögon. Nögon kunde, tll exempel, en vacker dag. hafva en son, en brorson eller en vän, invecklad i något söndagskrångel, och det var icke så godt att veta i hvilken mån den stränga eller milda uppfaltning, som allmänna åklagaren hade af saken, kunde hafva inflytande på sonens, brorsonens eller vännens öde. kLer också kunde en fattig sate hafva en klar och rättvis sak, men inga penningar till att draga den inför rätta; under hyilket förhållande ett godt ord från den omnämnde advokaten kunde göra så mycket, alt den stacka:s saten fick Sett fawigbevist som det; heter, det vill säga, slapp att erlägga nä; fa rättegångskostnader. Dessa och dylika etraktelser hade utan tvifvel sin andel i det varma mottagande, som bestods svartrockarne under deras vandring fram emot kyrkan, hvilket, eftey.hvad somiiga påstodo, till och med var varmare än det som bestods de glittrande epåleiterna, isynnerhet då bäda partiernå, kommande från motsa:t håll, i samma ögonblick inträdde på kyrko gården, hvarest större delen af befolknin