Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 2

niversitet behandlats och förtjena upp: närksamhet ej för sitt inuehålls beskaffenjet i och för sig, ty angevämare och läroikare läsning kan man förskaffa sig, men ör den saks skull, som utgör föremålet för kriften. Vi hafva länge tvekat, huruvida vi skulle it denna befordringsstrid egna någon särkild uppmärksamhet; vi veta äfven att den lagliga tidniogspressen ej är rätta forum för lylika frågors behandling, och vi föreställde ss till en början, att den af de sökande, om först vädjade till offentligheten, lugnt vor de kuvnat förlita sig på nuvarande kulusministerns insigt och oväld. Men sedan vi tagit kännedom om de särskilda broschyernas innehåll, anse vi vår pligt likmätigt utt uttrycka vårt ogillande öfver det sätt, varpå en förtjent och aktad vetenskapsman olifvit i egenskap af sökande till den lediga nistoriska professionen vid Lunds universitet af dess konsistorii pluralitet behandlad och kunna ej annat än beklaga, att i en tid, då humaniteten genomträngt och genomtränger all offentlig verksamhet, den underordnas personliga eller lokala sympatier och antipatier hos just dem som göra anspråk på att vara vetenskapens målsmän. Fem år ha äonu ej förflutit, sedan vi sägo och fästade uppmärksamheten på en liknande skriftvexling, till följd af Lunds filosofiska takultets förfarande vid grekiska professionens besättande vid samma universitet och nu åter hafva vi ett nytt exempel på huru man låtit sig af antiupsaliensisk kälkborgerlighet förledas att förorätta en aktad sökande från systeruniversitetet. Hänvisande till de skrifter, hvilkas titel vi ställt i spetsen jör denna artikel, trotsa vi att någon skulle sluta läsningen af dem utan att finna det adjunkten Hammarstrand blifvit på ett opassande,tkärekränkande och ett universitets konsistorium föga värdigt sätt bebandlad, på samma gång som läsaren ej kan annat än lyckönska adjunkten H. att, genom. det orättvisa anfall, hvarför han blifvit utsatt, han blifvit satt i tillfälle att visa sin lärdom, sin skarpsinnighet: och sin stilistiska förmåga på ett sätt, som, när man tager hänsyn dertill, att tiden för honom att bemöta de anfall, som mot honom riktats, varit afmätt efter de för klagomåls och slutpåminnelsers ingifvande stadgade korta tidmått, ej mindre än hans prof ådagalägga bans öfverlägsna vetenskapliga förmåga. I största korthet anse vi oss böra gifva en redogörelse för :frågavarande befordringsärende. Sedan professor Svedelius blitvit befordrad till professor skytteanus vid Upsala universitet. anmälde sig bland andra sökande som ej fullföljt sina ansökningar, historiarum adjunkten vid Upsala universitet: Hammarstrand och adjunkten i historia vid Lunds universitet Tengberg. Den förre är till lefnadsålder 11 år äldre än sio medsöksnde; hade efker gedigna förberedande studier aflagt gin lilos. kandidatexamen 1852 och blef efter att hafva gjort grundliga forskningar i riksarkivet samt aflagt ett väl v tsordadt specimen docent dea 5 Febr. 1856 och erhöll bland flere medsökande den 28 Juni 1859 den utmärkelsen att befordras till en af de begge sdjunkturer, som ej äro fästade vid visst läroämne; har särskildt utgifvit från trycket. utom annat, tvä afhandlingar, Försök till en historisk framställning af förhandlingarne om Sverges deltagande i trettioåriga kriget, 2 häftens och SBidrag till historien om konung Gustaf II Adolls deltagande i 30åri a kriget4, af hvilsa den sistnämnda afhandlingen blifvit iuförd i Upsala kongl. veteuskapssocietets handlingar uch ul samma samfund prisbelönt, hvilka båda afhandlinar, med hävsyn till det sätt, bvarpå de Nifvit utförda, förutsätta detaljerade specialstudier i de fles:a europeiska länders historia äoda från reformationstidehvarfvets början; och förklarade dåvarande professor Carlson till filos. fakultetens protokoll i Upsxsla den 14 Mej 1859, att hr Hammarstrand genom sitt första arbete 4redan förvärfvat ett rum inom litteraturen och att hans andra arbete Sjemte omfattande och ihärdig forskning visar en utmärkt förmåga af klar och bebaglig historisk stil. Härtll kommer att hr Hammarstrand, då specimen aflades för den sökta platsen, förestått den historiska professionen i Upsala under 4 läseterminer, och dessutom under sin docenttid företegit en utländsk vetenskeplig resa. Adjunkten Tengberg blef magister 1853 och efter ett hafva såsom docentspecimen utgifvit en athandling Om Sverges förhållande till främmande makter under kovung Carl XII:s styrelse, hvilken Tengberg sjelf i sin förklaring öfver H:s besvär medgifver ej kunna såsom merit för en historisk profession räkpas och som professoren Svedelius ij sitt yttrande till filosofiska fakultetens i Lund proiokoll den I April 1857, vid fråga om Tengbergs kompetens till den då lediga historiska adjunkturen, med tvekan tillerkänner merit för samma plats; Docent i historien Febrasri 1855, försvarade den 13 Mars 1857 en afhandliog med titel: Bidrag till nistorien om Sverges krig med Ryssland ren 1741—43 första häftet; uppfördes den I6 Maj 1857 på sndra förslagsrummet till djonktuten i historia vid Lunds universitet, varefter han, sedan hans medsökande från örslaget afgått, blef utnämnd till adjunkt i nistoria derstädes den 23 Februari 1858. Pengberg har särskildt af trycket utgifvit: Bidrag till historien om Sverges krig med Ryssland 1741 -—1743, 2 häften, hvilken afnandlinvg blifvit fördelaktigt bedömd i recensioner af professorerna Malmeström och Svedelius, dock med anmärkvirgar, som utvisa att adjunkten T. ej då ännu hunnit förvärfva den för en historieskriivare erforderiga mognad, hysrom H. af protessor Carlon erhållit vittnesbörd. Härjemte bade Tengerg, då han aflade proi för den ifrågavaande professionen, skött densamma på för: