Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 2

I förlorade, och palatset, till följd deraf, vann genom denna förändring sf män och system, kan man ej undra på att han inom sig förbannade b de regeringen, konstitutionen och den nya mären i Rumelli. Men jua mera bittra hans käns!or voro, desto omsorgsfuliare dolde han sin förtrytelse under ett låtsadt lugn; och framför alit afsade han sig öppet och of fentligt all tanke på opposition. Han erkände att han ej var någon suhängare saf pa.lamentariska iustitutioner — Gud styrde icke verlden med tilihjelp af tvenne kam mare, åtminstone efter allt hyad han hade hört; men emellertid ville han afvakta ut gången af experimentet; om den blet lycklig, nå väl, så mycket bättre för alla parterna! Som han emellertid framför allt annat och under alla förhållanden var en trocen undersåte, skulle neutrahtet blifva havs ösen Sanningen att säga, var det ej hbeller många, hvarken inom eller utom Rumelli, som just fikude efter den farliga äran att vare de första att anfalla en okänd varelse, som möjligen kunde både bitas, spar ka och slå. Det var föret vid en sednare tidpunkt, då hennes fredliga och milda patur var fullt konstaterad, som frihetens motståndare vägade bjula henne spetsen, som äfven pojkar kastade på henne med sina skallror och träsvärd. Vår bekante, kyrkoherden i försam: agen, likasom i allmänhet större delen af 1.ndets presterskap, var öppet tillgifven den sakernas pya ordning, som en af hans embetsbröderas, abbe Giobertis, skrifter i så hög grad hade bidragit att framkalla och som dessutom ; illades af kyrkans öfverhutvud. En oy tid hade enligt deras tsnke nu inträrt, friheten och religionen hade nu cmsider blifvit förenade. Skada blott att smekmåvaden var af så kort varaktighet! Utom de inträdande och afgående medlemmarne af municipalrådet — de sednare reaktiovister, de förra konstitutionalister, par force des choses — stod den stora massan inom den liila kommunen endast med öppna ögon och öron