Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 2

och den officielle ledaren af det konstitutionella partiet i byn, var utan tvifvel icke ett af de minst utomordentliga streck som spelades af det utomordentliga året 1848. Lemnande denna de partella reformernas gåpgetig, på hvilken Piemont under någon tid hade krälat, började det nu på Carl Alberts bud att vandra öppet och fast på de representativa institutionernas stora landsväg; och en sf den nya regeringens första haodlingar hade varit att i spetsen för ratunicipaliteterna sätta nya mön, kända för deras tillgifvenhet för frihetens sak, Vår vän advokatens rikedom, lokala inflytande och politiska föregåenden hade helt naturligt utmärkt honom för ministern såzom det mest lämpliga val man kunde göra för Rumelli. Den nyvalde mären skulle gerna velat af böja de värdigheter, som hopades på honom, om han blott hade vågat; men å ena sidan var fruktan för alt stöta de maktegande, och ä den andra kommo don Natales upp msningar och eggelser att mottaga dem. Slutligen mottog signor Avvocato den myndighet man erbjöd honom, men likväl ännu alltjemt med icke ringa motvilja. Ieke för att ej hans egenkärlek kände sig ganska mycket kittlad eller för att han icke ver liberal i hjertat. Få hade inom sg mera glodt sig åt styrelsens steg på framåtskriandets bana och öfver beviljandet af en fri konstitution. Det var dev nationella rörelsen som väckte hans oro; och dessutom var Österrikes hållning långt ifrån lugnande, och... kort sagdt, hvart han vände sina blickar, såg han framför sig endast klippor och skär. Dessa och dylika farhågor komro honom att bära sina nya värdigheter med saktmod, ja, ödmjukhet, med den fridsamma och medlande hållningen hos en man, som ej är säker om att han ieke snart san blifva ställd till ansvar inför någon iendtlig domstol. Markisen var träffad i bjertat af hvad han sallade styrelsens öfvergång till fienden; och öm han genast insåg huru mycket borgen