Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 2

Hvad menas med prohibitism och frihandel? (Ur Kalmar Posten.) Prohibitismen som en tid varit hes och fåordig, har åter fätt mål i munnen, sedan Dagligt Allehanda benäget öppnat sina spalter för prohibitisterna och kastat gig i deras längtande famn. Deruati är ingenting ondt; ty ordet i ett fritt land bör vara fritt, äfven då det icke förer någon ädlare telan än den lumpnoa egennyttans. Prohibitist — hvad är det för en? frågar kanske någon af våra läsare. Jo, det är en man, som vill ha höga tullar på varor, som införas utifrån, för att få höga pris på varor, som tillverkas inom landet. Man vill ha hög tull på spanmål, kött, fläsk, smör och ost, på det att dessa varor d. v. 8. maten må bli dyrare inom la det. Marr vill ha höjda tullar på kläden och tyger, på det att kläderaa må blifva dyrare. Mon vill ha höjd tull på bränvinet, vå det att det må bli dyrare, så att bränvinspatronerna må förtjena mera. 1 rdr 34 öre tull på kannan anses icke vara nog). Man vill med jå ord ha tull på allt ting (utom fabrikanternas råvaror), på det att allting må blifva dyrare. En prohibitist är således en sådan, som vill hafva maten, kläderna och allt hvad vi behöfva dyrare än de nu äro — likasom skulle ej allt vara dyrt nog förut. — Hvem skulle ha skada deraf? Tydligen hvar och ez, som behöfver mat, kläder och någonting annat, och som icke genom försäljning af någon genom tullen fördyrad vara kan förtjena mera, än han förlorar genom att köpa en anvan genom tull fördyrad vara. Hvem skulle hafva nytta af den läran om den blefve gällande? Tydligen ätskilliga prodocenter. Men nu äro de som behöfva mat och kläder m. m. mycket flera, än de, som produ cera sådant. Säledes är det mycket flera, som förlora på e höga priserna, än som vinna, och således äro de höga tullarne endast en beskattning på flertalet till några fås fördel. Jordbruket är likväl, säger man, landets hufvudnäring och idkas af flertalet. Om tull lägges på spanmål blefva det blott några få, som finge betala till de många. Få? Dessa få åro städernas invånare, alla vid bergsoch skogsbruk anställde, alla tjenstemän och alla arbetare, som icke äro i jordbrukarnes bröd. Åro väl dessa få? Och om de än vore få — med hvad rätt beskattar man väl dem till de öfrigas fördel? M-d spanmålen förhåller det sig för öfrigt så att Sverge i vanliga år utför säd. Då bestämm:s prisen ) Bränvin gällde den 11 Dececember 1 rår 28: öre; men Dagligt Allehanda anser vid samma: tid 1 rdr 34 öre icke vara nog hög tull! Den; lugnaste vore härvid frestad att fråga: är Dagligt Allehanda klokt eller hvad industri har! det väl slagit sig på? Får man bränvin utri kes till skänks och tack och penningar till, blott man tager emot det?