Aftonbladet – 31 december 1863, sida 2

blel anat Huberts skändliga afsigter. Den sednare, som sålunda såg sin första plaov omintetgjord, beslöt då att använda all siv list och började, kanske i bopp att, som mar säger, slå två flugor i en smäll, göra den sköna flickan sin kar och spela förälskad. Men äfven om Alda icke velat vara sin första kärlek trogen, hade hon dock varit allt för stolt för att fråga efter Hubert, som hvarken var upog eller vacker som Giacometto. Slutligen, plågad af kaptenens otålighet, måste han taga sin tillflykt till öppet våld, der hvarken tålamod eller list syntes vara nog, Han bade bemärkt att Giaco metto hvarje afton i skymningen måste, ehuru med stor sakpvad lemna sin väktarepost, för att, då bjordarne hemfördes till klostret, insläppa dem i stallen, och på denna omsiän dighet byggde han fromgången af sin plan. Det var aftonen at den åttonde eller nionde dagen sedan fransmännens ankomst till klo stret. Alda och hennes föräldrar sutto i allt lugn tillsammans i deras bostad. FaÅren cch Hubert bade satt sig vid bordet, för att tömma en flaska vin, som den sednare medfört; modren satt i en vrå bredvid spisen och spann; Alda stod framför elden, för att tillreda aftonmåltiden. Brasan brann klart och upplyste hela rummet. Det började mörkna mer och mer. Efter en stund hördes utanför dörren något buller, åtföljdt af hviskninger, som blefvo allt högljuddare, så att Hubert slutligen utropade: s sHvad nu, edra skurkar! År det nu tid att komma och störa hederligt folks ro? Gå er väg, eljest springer jag efter kaptenen! Gå er väg, gå er väg, eller jag skall .. Men ingen tycktes akta härpå; rösterna böjdes oupphörligt och elutligen började man, under höga rop af: Jag dör, hjelp,