Aftonbladet – 30 december 1863, sida 3

Ivakt! Visserligen ha vi redan averterat vederbörande om upptäckten, och man är stämpelmästaren på spåren; men vi tillråda dig dock, att icke i ett så kritiskt moment företaga resan till lngalunda. Det är ganska ovisst om du i morgon kan passera Slussen och Hornskroken, ty på båda dessa strategiska punkter kunna lätt barrikader uppsättas, och i Paris: begagnades ju dertill äfven åkdon, och din täcksläda är så stor att bakom den kunna minst tio förtviflade barrikadbjeltar få rum, och du kan vara viss på, att de som stämpla till fäderneslandets förderf alldeles icke respektera din täcksläda. — De tystnade och borttorkade den af oron och den häftiga ordströmmen frampressade svetten på deras något fårade kinder. Tant Agneta antog en sköldmös hållning — och yttrade långsamt: Jag hyser ett obegränsadt förtroende till kommendanten Troils aldrig slumrande vaksamhet och till hans stora energi vid alla kritiska tillfällen. Då Ni, mina bästa vänner, redan i förtroende fitt del af de rysliga Btämplingarne, är j fullt förvissad om, att de i tid skola bli Tända och tillintetgjorda. Men man skall dock icke om mig kunna säga, att jag i farans stund öfvergifvit min post, — och jag stannar således qvar här — hända hvad som hända vill — Hjeltemodiga qvinna! Upoffrande varelse4! ut ropade fröknarne Springsköld, omfamnande tant, räckte mig två finger till afsked, och begåfvo sig bort, lika brådskande som de kommit. Nej det var sannt, de drucko först halfannan kopp kaff hvardera, men blott för att kalmera sina upprörda känslor, försäkrade de. Visserligen förspordes intet vidare om de förfärliga stämplingarue hvarken på tisdagen eller onsdagen, garnisonen förstärktes icke, och börsen ver lugn. Man fick snart full visshet om att fröknarne Sprivgsköld råkat ut för en drift af gröfre slag, och de inlåta sig derför icke vidare på den ledsamma saken; men emellertid blef vår julfärd inställd. Jag vill derföre skriftligen meddela. farbror åtskilligt, som annars skolat ske muntligen. PMedan farbror hela sommarn och ett godt stycke inpå hösten vistades utomlands, derunder jag ej ville distrahera farbror med bref, har tant Agnetas verksamhet tagit en ny riktning. Hon egoade sig förr, som farbror nog erinrar sig, åt den higre potitir ken, och var den som vid näst sista riksdag jemte en viss liten riddarhusledamot, men mera obemärkt i det yttre, kraftigt inverkade på ständerna i norska frågan. — Nu åter egoar tant sig uteslutande åt den fosterländska industriens tjenst, och exentrisk så som alltid, är hon fullt besluten att för den kämpa vore det ock mot en hel armå af frihandelsvänner. Egentliga anledningen till ett så upphöjdt beslut är den, att tant dels blifvit aktieegare uti, dels förläggare för en ganska storartad skopliggsfabrik i Gåsgränden. e 8. k. frihandelsvännernas oförsynta anspråk i förening med regeringens uttalade obenägenhet för skyddstullsystemet, hafva försatt tant i bekymmer och vrede. Visserligen är hon — och det ådagalägger hennes högtänkta uppfattning — ingalunda obenägen för låga, eller helst alls inga införseltullar, på alle sådana artiklar som tant sjelf konsumerar; men deremot anser hon vara af omällig vigt, att en fullt tillräcklig skyddstull sättes åtminstone på den artikel, som under hennes auspicier här tillverkas — nemligen skopligg, och hon påstår bestämdt att den nu gällande införseltullen, 10 öre skålpundet för Zalla mer eller mindre arbetade trävaror af alm, asp, björk, bok, ek, valnöt och andra inhemska trädslag4 knappast skyddar den fosterländska skopliggsindustrien, hvilken totalt skulle gå under om frihandelsgrundsatserna vunno insteg. Det är också tant som åstadkommit, fastän sjelf föga synlig, den storm som uppblåsts mot finansministern; det är hon som förskaffat en mängd manliga underskrifter på petitionerna till regeringen om nedsättandet af en särskild skyddstullskomite: det är hon som öppnat öponen på åtskilliga af hufvudstadens kryddkramhandlare och specielt på vår förnämsta kakelugnsmakare, som hittills icke anat, att hans tillverkning af kakel toalt går under, i fall den ej i tid skyddas för konkurrensen med de stora fabriksfirmorna på Goda Hoppsudden, och det är slutligen tant som lyckats vid ett af henne föranstaltadt monster-meetiog i Asarnes stad, det gamla Sigtuna — att väcka dervarande srukomakare till verksamhet och till underecknande at en petition om skydd äfren! för deras uråldriga fabrikation. ju Till det stora syftemålets vinnande sparar tant alldeles icke på utgifter: från den 1 December har hon tagit två exemplar afl ogligt Allehandas bäda upplagor, underj. örhoppning att friherre Gripenstedt skallj vara krossad, eller helst omvänd, före årets j itgång, hvaremot tant upphört att hålla Dagbladet, hvars åsigter, specialiter i afse. nde på skyddstull å skopligg, hon anser? vara mer än sväfvande. J Onkel Gösta tvekar icke att beteckna tants rotektionistiska åsigter såsom i hög grad lf sgoistiska. Din sträfvan? — säger hant rn I RR fo nr Ir Fr ent ut — afser allenast främjandet af ditt get intresse. Du hoppas att protektioniterna skola befrämja din skopliggsafsätting, och till vedergällning för ditt nit fordrar dc lu sannolikt att de skola taga aktier i dinld abrik, kära syster?. — Men at dylikt tal; lir tant naturligtvis sårad i djupet af sitt); jerta och förklarar högtidligt att onkel äre n grobian, utan alla högre industriella ider. Emellertid har allt detta trassel förskaf-r a a rr Ras oo NV 5