Aftonbladet – 23 december 1863, sida 2

JUL-LITTERATUR; IV. Sånger och berättelser af nio signaturer. (Örebro, N. M. Lindb, 1863.) Bland de er eller mindre effemära produkterna af fjolårets jul-litteratur bemärktes en kalender, benämd 4IsblommanX, som angaf sig utgöra en för solstrålerne snart försmältande kristallisation af den rimfrost, som bildat sig på Upsala-universitetets fönsterrutor. Att kärleken till rimmet icke skulle slockna, äfven sedan frostens kristallblomma smällt för vårsolen, var att hoppas. Under de nio signaturernas anspråkslösa titel återfinner man ock i sjelfva verket en fortsättning af fjolårets kalender, ock, vare det sagt med tillfredsställelse, den nya upplagan röjer obestridliga framsteg. Den gör uppenbarligen ej anspråk på att såsom någon Phosphoros4, tEos, SAuroraX, med mera dylikt, bebåda en ny morgonrodnad för den svenska dikten; men den röjer å andra sidan på mer än ett håll obestridliga anlag att, om ej bryta nya banor för den svenska dikten, dock med framgång beträda poesiens vädjobana. Den röjer derföre ock mera håg att bygga upp än att rifva ned, något som helt naturligt karakteriserar de poetiska cpigorernas tidehvarf. MSignaturernas antal är som sagdt lika med de nio musernas. — Vi vilja nämna dem i den ordaing de sjelfva uppställt sig. C—er har lemnat trenne bidrag i obunden stil: Två blad ur en gammal mans dagbok, en parelel mellan ynglingens och gubbens olika förnimmelse af samma konstförsakelse, samt Bara en solstråle, en i sagans form genomförd lefnadsfilosofi, båda vittnande om en vacker reflektion och en icke omogen lifserfareohet. Daniel i hvilken signatur man återfinner ett af svenska akademien prisbelönt skaldeanlag har gifvit CEtt minnet, ett barndomsminne, till pris åt allmänhetens profana blickar. Om det verkligen är ett minne bör man kanske icke alltför skoningslöst Jägga dis sndbottnnetolbednbbr teet ah denrtrn brad net