Aftonbladet – 22 december 1863, sida 2

vud, ändock icke dragit i betänkande att genom detta giftermål fästa vid sin sak en ädling, som kunde ställa så ansenliga strids. krafter i fält, De begge älskande fingo således, efter många genomgångna faror, missöden och förföljelser, i Lyons domkyrka svärja hvarandra en evig tro. Om deras äktenskap är intet annat att säga, än att de ömsesidigt beredde hvarandra den högsta sällhet på jorden och att deras kärlek förblef oförändrad, lika varm och innerlig, så länge de lefde. Å Igoati uppsökte dem kort derefteriLyon; men han ville icke stanna qvar hos den man som, om äfven ovetande, bragt hans fader om lifvet. Han egnade sig i stället åt kyrkans tjenst, och lyckades slutligen svinga sig upp till dess högsta värdigheter, härnti kraftigt understödd af de begge makarne, som aldrig kunde glömma de vigtiga tjensterhan vid flera tillfällen bevisat! dem: Ligans fejd emot konung Henrik uppbl sade lika vildt, som den forteattes oförs (8 af Montsoreau deltog rastlöst deruti, äl 11 dess att denne konung i sin ordning föll för en lönnmördares dolk. Men som den unge ädlingen, sjelf tapper och ädelsinnad, under tiden lärt. ätt akta och värdera de höga, ridderliga egenskaper. hvilka utmärkte Henrik III:s efterträdare på den franska tronen, så ville han icke längre följa ligans banår, dä det höjdes till en fortsatt kamp emot Henrik IV, utan stack sitt svärd i skidan och återvände hem, der hav vid sin makas sida, i kretsen af blomstrande barn, och omgifven af vasaller, som afgudade honom, verksamt understödde kopuogens omsider lyckade bemödanden att återställa fred och lugn i landet. SLUT.