Aftonbladet – 22 december 1863, sida 2

ee LITTERATUR TIDNING, Innehåll: J, L. Runeberg, Kungarna p) Salamis — Ju!-litteratur IL i fom akter Kungarne på Salamis. — Trage: of Johon Ludvig Rv I. Ett nytt arbete at Rune Detta är redan i och för sig nog för att hela den svenska allmänheten väcka det lifligaste intresse. Men icke blott ett nytt arbete har den store skalden härmed g 088, han har äfven beträdt en för honom ny bana, i det han för första gången offentligen iklädt sig kothurnen. Att Runebergs f tade åt sorgespelet; den högste al konstens skilda arter, ver ingen öfver ning för tänkande betraktare af bans ling såsom skald. Det har äfven sedan upphört vara en hemlighet att Rune. berg undertidigare år i Sofokleisk anda och: form bearbetat ett ämne, hemtadt ur de forngrekiska hjeltesagorna, samt att han på sednare tid hade efter mänga års hvila återtagit detta arbete. Sådant det nu föreligger allmänheten lära de tre första akterna hufvudsakligen vara författade under tidigare år, hvaremot skalden uuder de sednare ären afslutat sitt ungdomsverk genom utarbetandet at fjerde och femte akterna. Det utgör äfven, med undantag kf tvenne jemförelse vis obetydliga produkter Kan ej!4 och Friarea från landet (tryckt i Helsingfors Morgonblad för mer än 25 år sedan) Runebergs första dramatiska verk. Med vörd nadsfull förvänten tager man ett sådant hand och, tilläggom det strax, med väördnadsfull beundran lägger man det ifrån sig. Vi vilja förutsända en kortfattad redogö relse för huru skalden för sitt ändamål be arbetat och utvecklat det stoff han hemta ur den forngrekiska bjeltesagan. Ajas är död. På den trojanska stranden har han af grämelse öfver liden skymf kastat sig på sitt eget svärd. År hafva förgått. Om hans maka Tekmessa och hans son Eurysakes har man sedan dess intet sport och i hans fordna konungarike på Salamis herrskar nu Leiokritoe med inkräktarens rätt. Men ännu tio år efter trojanska krigets slut, då handlingen i detta sorgespel försiggår, fortlefver i folkets minne Ajas och hans store ättefäder jemte hoppet om att Eurysakes en gång skall återkomma och taga i besittning sina fäders land... Detta sinnelag hos folket på Salamis representeras främst af den gamle fiskaren Eabulos och hans son Hyllos och en sådan längtan efter Ajas son stegras och näres ännu ytterligare deraf att Leiokritos-af fruktan härför söker med stränghet och förföljelse befästa sitt välde. Hans förtrogne Rhaistes, en sniken, feg och. lågsint man, är härvid hans förnämsta redskap samt representanten för ett regeringssystem, som i grunden strider mot Leiokritos icke oädla natur, och som utgör en ständig källa till svårmod och sorg för hans ända till svärmeri högsinnade och rättrådige son Leontes. Man lär känna dessa den unge kungasonens ädla egenskaper redan i de första scenerna då han uppträder medlande i en tvist mellan sin faders verktyg Rhaistes och den gamle fiskaren Eubulos. Denne har särskildt ådragit sig miss hag genom att i sin hydda lemna fristad åt en blind qvinna som väckt herrskoarens misstankar. Genom ithaistes enärjande frågor förmås hon ypps att hon är Tekmessa, Ajas maka, ch sedan de andra aflägsnat sig förtror hon Leontes sina dunkla öden. Kort etter Ajas död, hade, hon jemte sin son Eurysakes en natt blifvit hemligen bortröfvad ur Ajas tält, på förenstaltande af hans afundsmän, Menelaos, Agamemnon och Odysseus. Mor och son fördes -ombord på ett fartyg och landsattes slutligen på en obebodd klippö, der de lemnades ensamme att lifnära sig med vilda frukter och jagt, som sålunda blef Eurysakes enda uppfostran i manliga idrotter. Här lefde de nio är, tills slutligen ett segel landade vid stranden af Foboina, så heter ön. Men knappthade Burysakes beträdt skeppets plinkor, för än skeppet förrädiskt stöttes ifrån land. Ynglingen skummade af raseri då han sålunda bortfördes från modren, som lemnades att pråtasig blind på Foboinss öfvergifna strand. Men innan hon hunnit förgås af sorg och