Augustenborgsk tro och lofven, I Såsom ett nytt prof på den lätthet och ledighet, hvarmed de Augustenborgska högheterna behandla artikeln löften och huru obesvärade de känna sig uf högtidligt in gångna förbindelser, hvarå dessutom kontant valuta bekommits, meddela vi bär tvenne skrifvelser af Augustenborg senior, af hvilka den ena befinner gig i den mest skärande motsägelse med den andra. Af den förra finner men den femle hertigen ingslunda hafva uppgifvit alla förhoppningar på att sjelf bestiga Holsteins tron, och således för saka det lugn, hvaraf han i ingressen för klsrar sig känna ett så stort behof; af den sednare ser man huru han sjelt några år förut uppgifvit alla slags anspråk och lofvat att icke företaga det ringsaste mot den st Danmarks konung stadgade euccessionsordning. Den förra skrifvelsen är af den 16 November detta år och har följande lydelse: Vi Kristian Fredrik, arfvinge till Norge m. m., göre veterligt: För att kunna tillbrioga de få T, som vi ännu ha att lefva på jorden i lugn