Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

efter den andra. Kardinalen f Vendöme ver ibland de första, och honom följde de begge marskalkarne af Retz cch Aumont. De öfriga anlände så småningom cch slut: ligen erkebiskopen af Lyon. Endast hertigen af Guise och hans broder, kardinalen, saknades ännu. Under tiden syntes derutanför än en page, än en tjenare komma ut från kopungens rum och, efter att hafva vexlat några ord med åtskilliga af dem som uppehöllo sig i den stora trappan, återvända samma väg tillbaka. Iblsnd andre sågs i trappan jemväl en gosse, hvars drägt utvisade att han var page hos hertigen ef Guise. Denne tycktes noga gifva akt på hvad som töreföll, tilltalade en och annan, som var honom bekant, och sökte under tiden uppsnappa hvad som yttrades omkring honom. Deretter skyndade han hostigt utför trappan och begaf sig till hertigens flygel. Ian fann denne sin her: re just beredd att gå ut. En mängd öd: livgar och officerare omgåfvo honom; men gossen trängde sig behändigt fram mellan dem, fattade hertigens hand, den han vördnadsfullt kyste, och hviskade med len, italiensk brytning: YFår jag vara nog djerf att bedja ers höghet höra mig ett ögonblick? Hvad är det om, Ignati?4 frågade hertigen, äfven med låg röst och tillade något högre: tiden skyndar, min gosse, man väntar på mig i statsrådet. Ers höghet her lofvat mig en nåd, svarade gossen. 4Den enda jag ber om, är att ers höghet nu täcktes bevilja mig ett enskildt samtal. ?Hvad har du att säga mig?4 utbrast hertigen, något otålig och drog Ignati med sig åt sidan in i fördjupningen af en fönI stersmyg.