Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

Article Image
uppdrag lätt, och derigenom har äfven saknade hos mig af egenskaper, hvilka under andra fö hållanden varit erforderliga, icke blifvit märk bar. Mina varmaste välönskningar likasom mi tacksamhet tillhöra eder alla och en hvar. Mått trefnad och glädje vänta eder i edra hem! Ja tillägger en önskan, som säkert delas af eder alla Måtte genom en lycklig lösning af den stora frå gan, omkring hvilken våra förhoppningar slut sig, bondeståndet snart upphöra att vara ett sär skildt riksstånd! Men måtte, framför allt, d goda egenskaper, hvilka utgjort och utgöra stån ets ära, alltid blifva bofaste hos Sverges danne män! I Dernäst är det mig ett dyrbart åliggande at uttala de förbindelser, hvaruti jag står hos dig ståndets högtärade talman! Om din utmärkt: förmåga att uppfylla det kall, konungen dig an förtrodde, är blott en tanke inom och utom dett: stånd. Dina egenskaper, uppburna af ståndet tillgifvenhet och aktning, i förening med stån dets odelade förtroende till regeringen, har gjor riksdagsarbetet lätt och angenämt, samt under hållit ett godt förhållande emellan talmansborde och bänkarna. Skulle vi hädanefter icke mötas till gemensamt arbete, hoppas jag dock attidig alltidhafva en vän. Måtte huslig lycka fortfa rande blifva din välförtjenta lön, dina krafte) ännu många år tagas i anspråk för fosterlandets tjenst och ännu månget grönt blad flätas i din medborgarekrona! Äfven till dig, ståndets vördnadsvärde vice tal man, har jag att aflägga en innerlig tacksägelse för många bevis af vänskap och tillgifvenhet. Emellan oss båda uppstod snart ett förhållande af ömsesidigt förtroende, som icke varit underkastadt några vexlingar. Din varma fosterlandskärlek, dina ädla tänkesätt och ditt klara förstånd hafva berättigat dig till den plats du intagit vid denna riksdag. Måtte du ännu få räkna åratal af en nyttig och hedrande lefnad! Länge skall du lefva i minnet hos det stånd, hvars prydnad du är! Slutligen ber jag eder, bondeständets notarier och öfrige tjenstemän i ståndets kansli, emottaga min tacksägels: för eder skicklighet, edert nit i fullgörandet af edra åligganden. Äfven från eder skiljes jag nu, med minnet af många förbindelser. Varm är min önskan för eder fortkomst och välgång på edra skilda banor i det allmännas tjenst. Statens tjenare kan icke samla guld; för offret af sina bästa krafter, för mången sviken förhoppning, är ofta medvetandet att hafva troSV sökt uppfylla sitt kall hans enda belöning. ig tillkommer ej en uppmaning till eder att förtjena denna belöning: Att jag tillönskar eder all lifvets grönskande lycka behöfverjag ej säga; men jag ber eder att få vara i eder högkormst innesluten. Mottagen ännu en gång alle och en hvar rmin från hjertats djup utgående piskprahelsningt Måtte,under den högstes beskydd, alla goda krafter, hrarje redlig vilja förena sig uti gemensamt arbete för det helas väl. Gud bevare konungen och fäderneslåndet!! Slutligen svarade O. A. Larsson från Öster götland, å ständets vägnar, på dessa tal bland annat: För att kunna ge ett uttryck åt de känslor jag å ståndets och egna vägnar har att ut tala behöfde jag den siste talarens utmärkta förmåga. Vi tärde litet hvar påminna oss det första budskapet att Nile Larsson i Tullus var utsedd till vår talman. Det var oss en ljusets stjerna, en kontrast mot hvad som månagsn gång varit! Särdeles glädjande var det också då vi erforo att han på högra sidan om sig, i vicetalmannen Anders Eriksson, erhållit ett stöd uti den erfarnä ålderdomen och den bLepröfvade visheten, samt å sin venstra sida ett stöd uti den erkända tjenstemannadugligheten, den vana vid ärendenas behandling och den redbarhet, hvarför ståndets aktade sekreterare utmärkt sig Dessa irenne män skola också intaga ett vackert rum i denna riksdags historis. De stå här framför oss, dessa män, utan vank, på det högsta förtjenta af vår aktning och vår vän-kap. Det är derföre jag på ståndets vägnar säger dessa tre män ett innerligt och hjertligt farväl: Gud bevare konunjen och fäderneslandet I Denna slutönskan upprepades af alla de öfriga ledamöterna, hvarefter ståndet upplöste sig under de mest vänskapliga afskedshelsningar man och man emellan.

10 december 1863, sida 3

Thumbnail