Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

eStonna här, Namby, sade konungen, och låt ingen slippa fråm genom gången, utsn milt tillstånd. Statsrådet kan icke beafva hunnit samlas, ty det är ännu helt mörkt. tDå jag nyss gick genom salenX, svarade Namby, såg jag der endast några vaktmästare och skrifvare, och jag hörde, att bud till hertigen afgått, enligt ers majestäts befallniovg. Konungen lemnade honom i gånger och återvände till siv sängkammere. der han fann Laognac och bans folk. Den förre, som nu var utan rustning, sade, då konungen inträdde: .Jag har tagit af mig hjelmen och hbarcesket. Jag ämnar uppehålla mig här ute till dess att saken är uppgjord, och jag beferar, att åsynen af vapen kunde skfäma vildbrådet på flykten. Rätt och föreigtigt, Laugnac, svarade konungen. Låt pagen hemta hit Revol. Vi torde kanske behöfva honom, för att locka hertigen i fällån.4 Med dessa ord gick konungen in i kabipettet, och pagen skyndade till konseljrummet, der ban i dörren möttes af Revol, som var föredragande och sekreterare hos statsrådet. Sedan pageä hviskat vågra ord till honom, lemnade Revol en pappersrulle, som han höll i handen, till en af vaktmästarne, med tillsägelse att förvara den till dess att han kom tillbaka, och följde pagen. De togo den yttre vägen, förbi den stora trappan som förde upp: lill konseljsalen, och unno der ett kompani af konungens garde, dock utan andra vepen än sina svärd och icke uppställda i ordning, utan, såsom det syntes, väntande på vidare befallning afnågon som ännu icke anländt. Sedan Revol aflägenat sig ur salen, började staterådets ledamöter komma, den ena