Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

-I derstödd af eynodens alla lekmän och flera ; iaf regeringens representanter, en motion, att ministerea skulle rensa konsistoriet i Osnabrick från dess mest fanaliskt reaktio nära ledamöter, enär detta konsistoriums förfarande mot de reformerte inom dess område och dess försök att med förhatliga , medel spränga den faktiskt bestående unioJnen mellen reformerta och lutheraner ökat den ovilja befolkningen hyser för ifrågaIvarande myndighet. Hr Voleckmar beklagade sig i sin församlings namn dessutom deröfver, att konsistoriet hade utgifvit en psalmbok för skolorna, som innehåller till form och innehåll så råa, vidriga och plumpa sånger, att barn ej borde få se dem, än mindre tvingas att sjunga dem. I sin blinda tillgifvenhet för en längesedan förfluten tidsålder, hvars ekugga det reaktionära partiet förgäfves velat uppbesvärja, har detsamma äfven i denna sak med flit trotsat sin sam tids åsigter och förbisett dess kulturtillstånd; men ej heller skördat annan lön för denna sin möda. än harm eller löje. Det är nu tid, att det missfoster på det kyrkliga om rådet, som den på 1848 års rörelser följande reaktionen alstrade, och som blifvit kalladt tnylutheranismen, ehuru det ej borde nämts med Luthers namn, blefve behörigen nedmylladt. Dess roll är utspelad oeh det tillhör nu teologiens kuriositetskabinett, Kneppt hade hr Volckmar framställt sitt klander mot psalmboken, förrän ett häftigt tumult utbröt från presternas bänkar; konsistorialråden Uhblhorn och Minchmeyer, två bekanta s. k. nylutheraner, och flera andra deras själsförvandter, afbröto talaren med häftiga protester. Blott med möda lyckades presidenten grefve Bennigsen återställa ordningen, och när de för andra gången började tumultera, med anledning af ett nytt yttrande sf hr Volckmar, och för andra gången kallades till ordning, rusade de, till ett antal af 12 personer, upp och ut ur salen. Vid omröstningen infanno de sig åter och röstade samfäldt emot motionen, som emellertid antogs med 31 röster mot 30. ITALIEN. Sjöfartsfördraget med Frankrike förlänar detta land rätt till ån.kustfart med stationer på alla punkter. Italienska skepp hafva samma rätt blott uti de franska hamnarne vid Medelhafvet, Algerien inbegripet, men icke vid atlantiska kusten, och det är naturligt att opposition göres uti Italien mot denna del af fördraget. Handelsfördraget är gynsammeare för Italien, i det 500 pro hiberade artiklar nu få införas antingen fritt eller mot en låg tullafgift. Frankrikes sidenindustri kommer att vinna. Iialiensk-nederländska handelsfördraget har blifvit undertecknadt i slutet af November. Ett dekret förklarar det med England af slutna handelsfördraget hafva inträdt i gällande kraft. Från Genua berättas, att genuesiska skeppc Sicilia, om 1000 tons drägtighet, hvilet den 15 Nov. afgick till Amerika med 100 passagerare ombord, hade gjort skeppsbrott vid en af Cap Verds-öarne, hvarvid 74 personer, till större delen qvinnor och barn omkommo. Kaptenen, manskapet och en del af passagarne räddades. GREKLAND. Konungen har, vid mottagandet af en deputation från nationalförsämlingen, uttalat sitt beklagande öfver nationalförsamlingens beslut i fråga om exkonung Ottos fordna ministrar, hvarigenom de förklaras obehöriga att under tio år mottaga något statsembete. Konungen uttalade förhoppningen att församlingen skulle återkomma till beslutet. Konungen kommer att snart begifva sig till Corfu. TURKIET. Journal de Constantinople berättar, att,i händelse en europeisk kongress skulle kom-j ma till stånd, sultanen ämnar sjelf begifva I sig till Paria. j AMERIKA. Från Newyork skrifves den 18 November: Vi hafva nu icke blott 15.000 å 20:000 tillfångatagna rebeller att föda och kläda, utan måste älven. söka understöda våra egna af rebellerna tilllåegatagna soldrter, så vidt ej dessa skola förgås af nöd. Uti Richmonds fängelser, hvarest omkring 7000 tilltångatagna unionister försmäkta, får hvarje man ofta flera dagar å rad endast en half kaka bröd och köttrationerna hafva helt och hållet blifvit indragna. Kläder och skodon fråntagas långarne genast innan de ens hinna till fängelset, och de förses hvarken med kläder eller täcken. Sjuka och friska äro om hvarandra sammanpackade i små rum. Re bellerna sjelfva meädgifva, att de systematiskt döda sina krigsfångar, men påstå ett de göra det såsom repressalier derföre att vi föra våra fångar till kalla orter, hvilket myeket plågan dem, emedan de äro vana vid ett mildt klimat. Faktiskt är erbellertid attrebellerna sjelfva lida töd, fastän de söka dölja det. Utvexlingen af fångar hade blifvit inställd i anledning af rebellkommissa riernas öfvermodiga och trolösa beteende dervid. : Rörande rebellernas operationer mot Burnside berättas följande: Det länge hotade anfallet mot general Burnsides isolerade ställning har ändtligen försiggått. General Longstreet gick den 14 November via London öfver Tennessee och framryckte mot Len der, men blef på en mil från floden åter tillbakadrifven. Om . natten drog general j Longstreet återstoden af sina trupper öfver floden och framryckte den 15 med hela sin makt mot unionstruppersa, hvilka föktande drogo sig tillbaka till Lender. Den 15 om aftonen skedde flera misslyckade anI fall på unionstruppernas ställning: Den d i 4 på morgonen drogo sig unionstrupperna, då. de insågo att deras ställning var ohållbar, till Campbelis station eller Coneord, för följda af rebellerna. Hela dagen fortsattes en liflig strid och unionstrupperna blefvo drifna från den ena punkten till den sndra. ladan Ad kr PR EE RR