Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

begifva sig till Clery för att spisa middag. I fall ers höghet icke befann sig väl, ämnade hans majestät låta förhandlingarne pågå utan hinder ef ers höghets uteblifvande. ?Du hör nu, Ignatis, sade hertigen till pagen med läg röst, hvarefter han, följande konungens budbärare, begaf sig på väg till koaseljsäler.Nedanför den store trappan mö.tes han aj Larchant och en mängd soldater ef konungens garde, hvilka trängde sig ifrigt omkring BOnOm,. Hvad önskar ni, min bäste Larchent?? frågade hertigen. Det är icke vanligt att fipna er och ert folk här.? Vi äro komna för att avhålla um ers höghets bemedling, svarade Larchant. Ers höghet lofvade mig häromdagen att lägga in ett godt ord hos konungen för dessa arma sater. De hafva icke fått ut ein sold på flera månader, att icke säga är.? Jag hear redan i går talat härom med kopungen, som genast lät expediera nådig befallning till sin skattmästare att utbetala penpingarne, sade hertigen. Men skattmästaren har lika onådigt gifvit oss tillkänna, att han icke hade ett öre i sina kistor?, återtog Lerchan, framlemnande en skriftlig ensökning till bertigen. Denne fortsatte sin väg, eägande: ?Jag skall se tillj Larchant, hvad jag kan göra för er. : : Larehant och hans folk trängde eig upp för trappan efter hertigen, och en-djup stämma hördes ropa ur hopen: j Se till, herr hertig, hur pi nu kan draga er sjelf ur epelet.? Hertigen tycktes ej gifva ekt härpå, utan inträdde i konseljsalen genom de för honom uppslagna dubbeldörrarne, hvilka genast derpå tillstängdes, och gärdisterna uppställde