Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

En stor fara hotar ers höghet, jag är derom förvissadX, sade Ignati. Konungens garde är uppstäldt i trappsn till konseljsalen, och jag har dessutom der bemärkt flera misstänkta personer, som icke synas hafva något att skaffa på ett sådant ställe. Bud komma och-gå ifrån och till konungens run, och jag hörde en af dem ifrigt fråga Henville, om icke ers höghet snart väntades. Tro mig, man har något ondt i sinnet emgt ers höghet.4 Hertigen smålog i det han sade: Tack, min gosse! Du har rätt deruti; att rykte ofta föregår sjelfva handlingen, men rykten kunna också stundom vera alldeles utan grund. Emellertid kan jag nu icke dröja längre här. Ack, nådig herre!4 fortfor Ignati med sammanknäppta händer. Betänk, att statens väl och många tusende menniskors öde bero af ers höghets säkerhet. Hvad skall det blifva af mig, hvad skall det blifva a min grefve och fans unga brud, om4 — Deruti kan du hafva rätt4, afbröt honom hertigen. Skaffa hit bläck och penna; och sedan denna tillsägelse efterkommits. lutade hertigen sig ned i fönstret och ekref i hast några ord på ett papper. Bär detta till Logöres, min gosse4, hviokade han; tskynda dig, Ignetil Dock etter all anledning sakna dessa rykten grund; man skulle icke våga det. Men jag harredan dröjt för länge. Der kommer ett bud ifrån konungen. Efter som jag finner ers höghet redan stadd på väg, Behöfver jog knappast framföra havs majestät konungens helsning?, sade budbäraren. Eljest låter hans majestät säga ers höghet, att statsrådet väntar, och att hans majestät önskade undvika allt dröjsmål, emedan hotfvet ämnar sedernmerg