Aftonbladet – 10 december 1863, sida 2

Riksståndens afskedsuppvaktningar hos konungen och kongi. familjen. Vid presteståndets uppvaktning hos ko nungen, behagade H. Mit svara på erkebiskopens tal: Gode herrar af presteståndet! I de tänkesätt, som I för mig och mitt kongl. hus tolkat, återfinner jag med glädje den varma tillgifvenhet, som jag alltid fått röna af Svea rikes presterskap. Vigtigt och herrligt är det fridens bud, som presterskapet har att föra ; det stöder oss alla under lifvets så väl ljusa som mörka skiften. Med glädje skall jag alltid följa det svenska presterskapets oförtrutna bemödanden att i bredd med den stigande upplysningen upprätthålla en varm och innerlig gudsfruktan. å I nu återvänden till edra hembygder, för att med nya krafter fortsätta denna fridfulla och välsignelserika verksamhet, försäkrar jag eder att jag skall följa den med kärlek och omvårdnad. ed glädje skall jag se mina bemödanden för kyrkans välgång erkända af det vördiga presteståndet; och jag ber ståndet vara försäkradt om min fortfarande ynnest och bevågenhet. På borgareståndets talmans tal svarade H. M:t: Mine herrar! Den afskedshelsning borgareståndet nu bringat mig och min familj emottager jag med sann och hjertlig tacksamhet, ty jag återfinner i den de försäkringar om tillgifvenhet och förtroende, som visa att borgateståndet fortfarande uppskattar mina oaflåtliga bemödanden för det af oss gemensamt så högt älskade fosterlandets välgång. Dessa mina bemödanden hafva af den nu afslutade riksdagen varit kraftigt understödda; och jag hoppas att de vigtiga beslut, som blifvit fattade, skola, under fortsatt åtvjutande af freäm välsignelser, än vidare utveckla landets välmåga. För det deltagande I till mig framburit uti min rättmätiga sorg vid förlusten af en vän, som jag hade så många skäl att vara uppriktigt tillföll känner jag en liflig erkänsla, så mycket hellre som konung Fredrik den sjunde var ej allenast min personliga vän, men en vän af mitt folk och mitt land. I återvänden nu hem, mina herrar, för att återtaga de sysselsättningar, hvilka I för uppfyllandet af edra medborgerliga värflemhat. Att T riktigt uppfattat vigten af denna eder verksamhet och det inflytande den utöfvar, bevisas af det sätt, hvarpå I motsvarat det förtroende, edra medborgare lemnat eder att vid riksdagen föra deras talan. Jag förblifver det vällofl. borgareståndet med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.4 H. M:ts svar på bondeståndets afskedshelsning lydde sålunda: Redlige dannemän! Af uppriktigaste hjerta tackar jag eder för hvad I nu, å bondeståndets vägnar, yttrat. Hvarje bevis af detta stånds tillgifvenhet för mig och konungahuset är för mitt hjerta dyrbart. Med