Aftonbladet – 10 december 1863, sida 2

kardinalen af Guise, erkebiskopen af Lyon och de öfriga ligisterna återvände ifrån det besök de gjort hos hertigen. FYRTIOANDRA KAPITLET. Det blir nu nödvändigt att förflytta sig till en annan del åf det kungliga slottet i Blois, nemligen den, som beboddes af konupgen sjelf. Der befanns, utom en mängd andra lägenheter, en sängkammare med fyra dörrar, en som stod i förbindelse med den vindeltrappa, om hvilken vi förut talat, en till höger, förande in i ett litet toiiettrum, en till venster, genom hvilken man kom in i ett rum, kalladt det gamla kabi nettet, och en som medelst en trång gång förde till en stor sal, hvarest, under konungens vistande i Blois, statsrådet böll sina sammanträden. Denna sal hade nakna murar, då deremot sängkammaren och de till densamma stötande två rummen voro försedda med rika, prydliga, gamla tapeter. Redan klockan fem på morgonen den 23 December 1588 hade konung Henrik lemnat sängen och i bast sjelf klädt sig, något, som vid den tid, om hvilken vi tala, och , med sfseende på denna furstes lefnadsvanor var alldeles oerhördt. Den förvånade tje nare, som på konungens kallelse inträdde, afsändes genast med ett bref, som redan på förhand var färdigt, hvarefter konungen från toilettrummet trädde ut isängkammaren med ett ljus i handen. Han öppnade dörren till vindeltrappan och blickade en stund ängs: ligt nedåt densamma med så vidt uppspärrade ögon, att de syntes färdiga att tränga ut ur sina gropar. Ändtligen hördes tunga fotsteg komma upp för trappan och snart visade sig först hufvudet och axlarne samt derefter hela