Aftonbladet – 8 december 1863, sida 2

sade hertigen. Var utan fruktan för mig, Jag är väl på min vakt, och så väl i sta den som i sjelfva slottet kan jag uppställa en större styrka till mitt försvar än konungen någonsin kan begagna till anfall. cAck, Guise, Guise, ni bedrar er sjelf, om ni tror att konungen ämnar öppet anfalla er, afbröt markisinnan. Det lr ett lönnmord, som väntar er. Jag har redan varit här två gånger förut, men åter måst aflägsna mig, då jag hörde, att andra per. soner voro inne hos er. Jag har nu ändtligen lyckats finna er ensam, och jag äm. nar icke gå härifrån förr än jag ser eri ordning till afresa. Låt mig icke bedja et förgäfves. Jag vill icke 1å något afslag. Fly, fly, Guise, om icke för egen, så för min skull. Jag skall följa er, såsom en slafvinna, och aldrig beklaga mig, om n än behandlar mig hårdt och grymt. Ni skall icke kunna afslå mina böner. Se, jag faller till edra fötter!? Och hon knäböjde för honom med sammanknäppta händer. medan tårerne. runno utför hennes kinder. Hertigen uppreste henne ömt och slöt henne i sina armar, men innan han humnrit yttra något, inträdde pagen, efter en lätt klapp ning på dörren, och anmälde: Rrs höghet! hans eminens, kardinalen, herr Chapelle Marteau och flera herrar äro derute och begära företräde. Markisinnan såg sig förfärad omkring i rummet och sökte en utväg att undkomma, men hertigen sade: Var icke orolig, Charlotte. Ni får icke lemna mig nu. Dessa herrar skola icke uppehålla mig fem minu: ter. Jag ber er, stanna i rummet här bred: vid, till dess att de åter gått sin väg. Jag har ännu tusen saker att säga er. Efter ett ögonblicks besinhing efterkom hon hertigens önskan och denne tillsade