Aftonbladet – 8 december 1863, sida 2

Med dessa tänkesätt och under djup tacksamj et för E. M:ts landsfaderliga nitälskan för allt, om länder till fäderneslandets ära och lycka, edkallar Ridderskapet och Adeln öfver E. M:t immelens rikaste välsignelse, samt anhåller unlerdånigst, att i E. M:ts nåd och ynnest fortfaande få vara inneslutet. Erkebiskopen yttrade: Stormäktigste Allernådigste Konung! Efter slutadt riksdagsarbete återvänder Prestetåndet till den verksamhet, som pligt och böelse påkalla. Det lemnar riksdagen med medretandet att efter bästa insigt och med varmt rjerta för fäderneslandet hafva vårdat sina åligsanden. Det förbiser icke, att under riksdagen särdeles maktpåliggande åtgärder blifvit dels belutade dels för framtiden beredda. I de flesta if de förra har Presteståndet deltagit. Om det ej åt alla kunnat lemna sin medverkan, har detta 2) skett derföre att presteståndet, mindre än de andra stånden, haft fäderneslandets bästa till sitt syfte, utan derföre att det ansett sig böra gå till väga med varsam besinning. Bland ärenden, som blott kunnat förberedas, finnes ett mycke. stort och för fäderneslandet vigtigt. Det är godt att någon tid är oss gifven för dess ytterligare öfvervägande. Ett för hastigt, ett endast af stundens fordringar eller de enskilda tyckenas hänförelse framkalladt beslut skulle kunna införa oss stora vådor. Presteståndet skal ej underlåta att, ostördt afrvälmeningens brådska, med om-sorg använda detaf grundlagen lemnade rådrummet. Må ståndet dervid ledas af den visdomens och kärlekens anda, som kommer icke från menniskor utan från Gud! Gifve Han åt oss och åt alla Sverges inbyggare denna anda i rikt mått. Den behöfves alltid, den kan särskildt komma att behöfvas i de tider som stunda. Mycken ro kan lätt af dessa tider medföras, — en oro, som endast genom vist allvar och from förtrö stan öfvervinnes. Vare dessa säkra hjel are n och alltid, i goda dagar och i onda, E. K. M:ts, Dess regerings och Dess folks oskiljaktiga följeslagare! Presteståndet anhåller underdånigst att i E. K. M:ts nådiga ynnest och bevågenhet få vara inneslutet. Borgareståndets talman yttrade: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Borgareståndet hembär i dag, efter ett långt och mödosamt arbetes slut, till Eders Kongl. Maj:t försäkran om sin orubbliga trohet och undersåtliga kärlek. Hvarje riksmöte tillknyter allt fastare de band, som förena Konung och Copungahus med Sverges frisinnade och trogna olk. Vi samlades med förhoppning att se handel och industri uppblomstra Th nytt lif. Detlugn och den lagbundna frihet, vi framför så många andra folk i rikt mått åtnjuta, ingåfvo oss denna förhoppning. Men de beklagansvärda förvecklingar, som störa friden på den Amerikanska kontinenten, inverka hämmande på vår export, ifvensom på handeln och industrien i allmänet. Oaktadt detta, har företagsamheten stigit, och större finansiella siftelser höra till ordningen för dagen. Den allmänna ekonomiska ställningen, om än för ögonblicket brydsam, är i sjelfva verket god. Glädjande är att vi kunnat med ej obetydliga tillskott af statsmedel bidraga till de stora jernvägsföretag, hvilka, under tidernas lopp, skola till en kanske ej anad ståndpunkt höja landets välstånd. ationaliteternas anspråk, grundade både på mensklig och medborgerlig rätt, kunna ej till bakavisas. De fasaväckande tilldragelser, som, under namn af politiska handlingar, Europa den sednaste tiden med så allmänt ogillande bevittnat, måste snart finna ett slut, värdigt vårt tidehvarf. I grannskapet af vår eljest så lyckliga Skandinaviska halfö hotas lugnet att blifva stördt på ett sätt, som så nära berör våra intressen och vårt framtida oberoende, att det måste ingifva bekymmer för vår egen ställning. Borgareståndet hyser dock till sin Konung det oinskränkta förtroende att freden må kunna bibehållas. Om, å ena sidan, denna sakernas ställning utom oss väcker farhågor, är, å andra sidan, glädjande det goda förhållandet till brödrafolket. Föreninen vinner dagligen i styrka och anseende. Tvänne sjelfständiga folk, förenade under en Konung, som älskar och skyddar lag och frihet, afvakta lugnt och utan fruktan äfven de hårda pröfningar, som en svår tid kan bära i sitt sköte. Till kommande ständers behandling hvilar det stora reformförslaget , detta förslag, som E K. M:t, sig sjelf till evinnerlig ära, fritt och sjelfmant framlagt. Med oafiåtlig uppmärksamhet bör hvarje fosterländskt sinnad man begrunda och följa denna den vigtigaste fråga, Konung och Ständer, under vårt nuvarande statsskick haft att behandla. Måtte frågan lösas till landets ära och lycka! . Den mer än vanliga myckenheten, vigten och omfattningen af de arbeten, som denna gång tagit Rikets Ständers omtanka i anspråk, rättfärdiga jemte den tidsödande vidlyftigheten af våra föråldrade former, riksmötets ovanliga längd. Stiftandet, gemensamt med Eders Kongl, Maj:t, af ny strafflag; af ny sjölag; bestämmandet af nya jernvägsanläggningar; anskaffandet af dertill erforderliga medel; bemödandet att förena det allmännas väl med den enskildes rätt i den för vårt land så maktpåliggande och icke mindre ömtåliga frågan om en ordnad skogshushåll: ning; striden om en mer eller mindre begränsad rätt till en friare handelsgemenskap med utlandet, en strid, den Borgareståndet ansett såsom utkämpad, men som nu änyo hotar att upp: blossa: — dessa och öfriga på riksdagen handlagda ärenden vittna, att tiden ej blifvit fruktlöst förspildl. Besluten äro stundens utsäde, skör den framtidens. Medvefandet att efter bästa förstånd och samvete hafva bidragit till de åtgärder, som under detta riksmöte blifvit vidtagna, lifvar Borgareståndets förtröstan, att dessas följder, under den Allsmäktiges hägn och E.K. M:ts ledning, skola lända till hugnad för E. K. M:t, till lycka för oss. I denna förhoppning. nedkallar Borgareståndet Guds välsignelse öfver Eders Kongl. Maj:t och Dess Konungsliga Hus, underdånigst utbedjande sig att städse få vara inneslutet i Eders Kongl. Maj:ts höga nåd och bevågenhet. Bondeståndets talman yttrade! Stormäktigste, Allernådigste Konung! Innan Riksdagen tilländagår är det för Bondeståndet en kär pligt att hembära Eders Kongl. Maj:t den tacksamhet och de välönskningar, hvaraf våra hjertan äro uppfyllda. Många och vigtiga hafva de frågor varit, hvilka Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat till Rikets Ständers grundlagliga behandling, och de bland dessa frågor, hvilka tillhört den allmänna lagstiftningens område, skola i och för sig gifva detta riksmöte ett framstående rum i Sverges häfder. Knappt någon enda af dem skulle hos Rikets ständer, med den brutna och osammanhängande verksamhet, deras nuvarande sammansättning medgifver, hafva vunnit en tillfredsställande lösning, utan det ömsesidiga förtroende, som varit -rådande emellan regering och folk, utan den både inom och utom representationen stadgade öfvertygelsen, att Ingen är god och oaflåtligen arbetar för folkets välgång och framåtskridande. Genom E. K. nådiga förslag till ny straffsn Ja a hon tama