Aftonbladet – 8 december 1863, sida 2

veslutade, författningen om allmänt kyrkomöte, e vi grunden lagd till en lämpligare form för ordnandet af de kyrkliga angelägenheterna. Med den erfarenhet, Bondeståndet måste ega om behofvet af en förbättrad folkundervisning, samt med öfvertygelse om att endast på denna väg gudsfruktan, laglydnad och god samfundsanda kunna utbildas, har Bondeståndet att tack: samt erkänna E. K. M:ts nådiga omsorger i detta afseende. Den under de sednare åren uppkomna tanken att genom frivilliga föreningar sätta landets vapenföra befolkning i stånd att i nödens stund idraga till fosterjordens försvar, har äfven af E. KE. M:t omfattats med den välvilja och omvårdnad, som höfves en Konung, hvilken känner sig trygg och stark genom sitt folks kärlek; och den vidare utveckling, denna tanke vunnit under detta riksmöte, är äfven ett verk af E. K. M:t. Våra framsteg i jordbruk och slöjdfärdighet kunna vi med glädje bevittna, -och vi hafva äfven derför: med sann tillfredsställelse erfarit E.K. M:ts oaflåtliga bemödanden att göra alstren af vår näringsflit kända i andra länder, samt genom traktater lätta varuutbytet mellan dem och oss. Nådige Konung! En mild försyn har tillåtit regering och folk, att under en lång följd af år egna sig åt det stora samhällsarbetet i olika riktningar, utan oro, utan störande inverkningar. Främst på den ljusa sidan af vår historia från det nuvarande statsskickets införande, står dock det af E. K M:t vid denna riksdag afgifna nådiga förslag till sjelfva nationalrepresentationens ombildning. Det har redan förunnats Bondeståndet att för E. K. M:t uttrycka sina känslor vid emottagandet af denna sannt konungsliga gäfva. Vär då uttalade bfvertygelse om denna regeringshandlings stora betydelse har under riksdagens lopp icke kunnat undgå att vinna i styrka; och nödvändigheten af frågans lösning framstår derföre numera, om möjligt, än klarare. Med allvar och ihärdighet i arbetet för det stora målets vinnande, skall, såsom E.-K. M:t sjelf antydt, aktning för allas rätt vara ledstjernan för Böndeståndets handlingssätt. Icke utan oro för den närmaste framtiden, men med full förtröstan till E. K. M:ts vishet och kärlek för de förenade brödrafolken, deras ära och sjelfständighet, anhåller Bondeståndet att städse få vara inneslutet i E. K. M:ts gupstiga benägenhet och nådiga välvilja. Af de vid afskedsuppvaktningarne hos kongl. familjen hållna talen meddela vi för dagen de af bondeståndets talman hållna. Han yttrade: Till D. M. konungen och drottningen: Stormäktigste Allernådigste Konung! Allernådigsta Drottning! Riksdagens afslutande, som tillåter bondeståndet att återvända till egna härdar och de bestyr och omsorger, hvilka tillhöra samhällslifvets mindre områden, eller den husliga kretsen, är tillika en dyrbar anledning att för Deras Majestäter ånyo tolka de känslor af vördnad och tillgifvenhet, hvarmed Sverges allmoge är fästad vid sitt konungahus. Afskedets stund hemtar sin betydelse af den stämning, som råder hos dem, hvilka skiljas, af minnets och tacksamhetens band, af förhoppningar eller farhågor för den tid, som stundar. Uppriktigare välönskningar för konung och konungahus hafva aldrig utgått ur svenska dannemäns bröst, aldrig varmare bön till den Allgode, att Han framgent, som hittills, måtte låta lycka och välsignelse blomstra i Sveas konungaborg. Men, likasom konungens och konungahusets sällhet och välgång ligga folket ömt om hjertat, så är äfven konungens sorg folkets sorg. Vi hafva derföre, nådigste konung! med djupt deltagande emottagit underrättelsen om Eders M:ts konglige väns och broders bortgång. Det folk, som star sörjande vid hans bår, är det vackraste vittnesbörd om värdet af det vänskapsband, som förenade nordens konungar, — detta insegel på den inre anslutningen mellan tvenne närbeslägtade folk, hvilka med förgätenhet af fordna tiders kif och strider, vilja försona hvad århundraden brutit. Nådige konung! Nådiga drottning! Emottagen ännu en gång försäkran om bondeståndets orubbliga tillgifvenhet och kärlek, då vi nu, uttalande vår underdåniga afskedshelsning, innesluta oss i Deras Majestäters huldhet och välvilja. Till H. M. enkedrottningen: Allernådigsta Enkedrottning ! Riksdagens slut förlänar bondeståndet den dyrbara rättigheten att åter nalkas Eders Kongl. Maj:ts höga person. I palats som i hydda är grunden för all sann glädje en och densamma. För hög och låg, fattig och rik, för den offentliga mannen, likasom för den, hvilken knappt får höja blicken utöfver omsorgerna för dagen, är huslig lycka den främsta belöningen. Att gifva denna lycka är qvinnans sköna lott. Husets moder är husets ära; hon är den värmande solen för make och barn, den hulda vårdarinnan af det altare, der udsfruktan, laglydnad, trohet och kärlek till Konung och fosterland nedlägga sina offer. Eders Kongl. Maj:ts höga bestämmelse blef att vara en föresyn i alla de dygder, som pryda en huld maka, en god moder. Då vi, svenska allmogens ombud, ånyo söka uttryck för känslor, som äro gemensamma för de folk, hvilka lyda under Eders Maj:ts höge sons spira, veta vi äfven, att vi, återvändande till våra hem, följas dit af Eders Kongl. Maj:ts välsignelse och välönskningar. Vissheten derom är ett af de bästa minnen vi föra med oss, den skönaste uppmuntran för våra makar och barn. Tillönskande Eders Kongl. Maj:t ännu många år af sällheten att se sig omgifven af barns och barnabarns kärlek och tacksamhet, af den lycka, som är oskiljaktig från ett troget append af höga och dyra pligter, avhåller bondeståndet att i Eders Kongl. Maj:ts hulda och nådiga åtanke städse få vara inneslutet. Hufvudstadens stadsfullmäktige sammanträda i morgon för att behandla de på bordet hvilande förslagen till instruktioner för