Aftonbladet – 7 december 1863, sida 2

till ett lönnmord, hvad skall det blifva af edra barn, som alla ännu äro i sin första ungdom, hvad skall det blifva af edra vänner och anhängare, efter ert fall hjelplöst öfverlemnade i sina fienders våld, hvad skall det blifva af er son?4 Joinville får sjelf göra sig en vägiverlden och försvera sina rättigheter, sade hertigen. Jag var yngre än han, då jag berötvades min fader, omgifven af fiender på alla sidor, med hat och förföljelse i arf och utan annat stöd än mitt eget svärd. Med detta svärd har jag slagit fienderna till mar ken och Joinville får visa sig värdig ati bära det, som jag satt i havs hand. Efter ett ö onblicks tystned, fortsatte herigen: SVid närmare betraktande torde dock faren icke vara så öfverhängande som ni föreställer er. Af slottets besättning lyder mig en lika stor, om icke större del, än som kan påräknas af konungen. När jag visar mig ute, medför jag ett så alrikt följe, att jag ej behöfver frukta nåsot öppet anfall. En lönnmördare kan stälia ig i min väg, det är sannt; men jag har innu icke funnit någon i verlden, med hvilen jag icke skulle tilltro mig att kämpa nan emot man. Emellertid lofvar jag att ara väl på min vakt, och tackar er, min samle bepröfvade vän, för all den omsorg i haft att betrygga min säkerhet: eGuisef, aforöt Schomberg, i det han teg upp, jag har för denna gång missyckats I mitt försök att rädda er; men ja kall icke derföre förlora modet. Jag skal ända hit en annan; hvars böner ni icke kall kunna motstå. 4Stanne, Scehomberg, stanna !4 ropade hergen, men Schomberg gick med fasta steg t genom dörren och ville e vidare lyssna MH fäns ord.