Aftonbladet – 7 december 1863, sida 2

här öfver det långa dröjsmålet dermed, ty Holstein behöfver just en kraftig styrelse. Det är ju rätt intressant för ögonblicket att se, att medan hela Tyskland står på kokpunkten och redan kokat öfver af hänförelse för priosen af Augustenborg och hans legitimet — hvilken är den uslaste sammanväfnad af lögn och dikt — äro Lauenburg och Holstein, för att ej tala om Sydslesvig, tills vidare lugna. Några tjenstemän göra sig populära och spekulera på framtiden genom att vägra svära konung Kristian lydnad, några ständer-deputerade skicka skritvelser och förslag till förbundet, i hvilka de dock inoalunda påjrka, att detta skall erkänna augustenborgarer; men i betraktande af Tysklands skrän och larm är Holstein jemförelsevis lugnt. Men kommer icke snart en kraftfull regering, kan lugnet lätteligen öfvergå till oförskämdhet och uppror. Man har underhandlat med tre holsteinare, grefve Carl Moltke, som förut verit minister, presidenten för den holsteinska ständerförsamlingen baron Scheel-Plessen samt grefve Reventlow-Criminil. Grefve C. Moltke gjorde till vilkor, attinnan han ville öfvertaga portföljen, skulle den erbjudas åt dessa bäda män, ty han trodde, att de egde större popularitet i Holstein än han. Tillbudet har gjorts dem, konugen skall ha gifvit dem den fullaste makt i Holstein, och Scheel-Plessen säges ha vacklat, men elutet blef dock ett afslag af begge. Emellertid har grefve Carl Moltke, hvars starka arm ännu lefver i bäfvande åtanke hos holsteinarne, ännu icke gifvit något löfte och kommer möjligen att icke heller gifva det. Misstager jag mig ej, torde han för ögonblicket vara mest böjd för attlåta Holstein utträda ur förbundet, sedan förbundsförsamlingen uteslutit konungens representant; det är säkert, att denne man ej kan vara populär i Holstein. Hvad tillståndet i Holstein angår, kan jag ytterligare tillägga, att, enligt alla uppgifter, stor fruktan för krig eller exekution samt för skilmessa från Danmark råder hos allmogen och småfolket; vi ha alltid haft det godt, säga de, men de der advokaterna och studenterna ha iogenting annat att göra än skaffa det ena kriget efter det andra på halsen på oss. Men få de der advokaterna och studenterna — och professorerna i Kiel — drifva sitt spel ännu en tid, kunna de väl agitera upp en sinnesstämning mot Danmark, så att man icke löngre — såsom man nu gör — drager sig för att sätta någon lit till Augustenborgaren, hvilken förut var temligen allmänt känd oeh föraktad, utan resonnerar likasom en dräplig erketysk i Hamburg: Om också djefvulen kom från helvetet och tillträdde regeringen, måste vi understödja honom för Tysklands äras skull! Man kan räka till att göra mycket för sin ära! Riksrådet arbetar ifrigt och går sin sista och stilla gång midt i all oron rundtomkring. Rådet har nu fätt den svära frågan om haru länge medlemmarnes fullmakter skola gälla, löst derigenom, att en lag blifviti hast föreslagen och antagen, hvilken bestämmer, att fullmakterna skola gälla tili Januari 1864. Vallagen har blifvit antagen med några förbättringar, såsom ett likartadt förfaringssätt i afseende å valförrättningarna i Slesvig och konungariket, och det är för närvarande finanslagarna, som sysselsätta rådet. I går fördes konung Fredriks lik från Gläcksborg till Flensborg, följd af en talrik skara från alla trakter af Slesvig, och sattes om bord i det kapell, som är inrättadt på ängfartyget Slesvigs akterdäck. 1 morgon afton emottages kistan här på. redden och föres uppför kanalerna till Kristiansborgs slott; fråa den 11 till den 18 skall kistan stå på castrum doloris och befolkningen erhålla tillträde för ett bese den. Danska qvinnor ha utfärdat en inbjudning att lägga en guldkrans på hans kista, och det skall vara rörande att se, buru fattiga qvinnor och små barn komma med sin skärf för att också lemna sitt bidrag till den älskade konungens heder. Professor Bissen hade redan under konungens lifstid påbörjat en ryttarestaty af honom, och konungen hade lofvat sitta för honom till häst, när han kom hem från Slesvig. Jag hoppas att detta monument skalt Åoli reet, oaktadt man från flera håll har åtskilliga andra förslag; just till häst skola vi minnas konung Fredrik, det var hans lust, och der tog han sig bäst ut. — Jag minnes en berättelse om hobom, att då han en gång 1548 red öfver Holmens bro, uppetod en stark trängsel omkring honom, så att en person fattade i konungens stigbygel, för att hälla sig qvar vid den; adjutanten red fram för att förhindra detta: men konungen sade helt lugnt: Låt bonom hålla sig till mig, så håller jag mig till honom en annan gång. Det var just geoom ett sådant saktmod och sådana svar, eom han vann så mångas tillgifvenhet. Konung Fredriks bisättning skall, såsom redan är meddeladt, försiggå i Roeskilde den 19 December; professor H. P. Holst skall författa sorgkantaten; musiken dertill kommer att komponeras af professor Hartmann, och den skall! utföras af studentsångföreningen och några af teaterns solosångare. MUSIE. Kongl. stora teatern, hvars lyriska repertoir alltifrån säsongens början företett en