Aftonbladet – 5 december 1863, sida 3

Jag hoppas dock, att så icke länge skall veraX, sade Villequier, som nu, fastän icke fullt tydligt, trodde sig fatta konungens mening. CAha, Ren! Försiår ni mig då äpdili gen !4 fortfor konungen. Hör på, är ni icke obestridligen den unga damens förmyndare, när hertigen ej mera finnes till? Obestridligent, svarade Villequier; ty det enda som kan åberopas emot min lag liga rätt dertill, är hennes faders testamente, hvarigenom denne samme Henrik, hertig al Guise, blifvit förordnad till förmyndare. Hennes öfriga anförvandter, af hvilka jag är den närmaste, omnämnas icke i testamentet. Välan! återtog konungen: haf i ordning ett äktenskapskontrakt, lagligen uppsatt, med namuoen Maria af Clairvaut och Gaspard, markis af Montsoreau. Infinn er i sakristian på ulsatt tid och för med er brudgummen och alla hans mångtusende kronor. Ni skall skrifva under kontraktet, äfvenledes jag sjelf, och på något sätt måste också bruden kunna förmås att rita dit sitt namn. Emellertid för hertigens brudgum väl finna sig uti att taga plats i något af slottstornen. Men ni har dröjt så länge borta, att jag började frukta att ej få meddela er alla dessa nyheter. eJag hade vigtiga skäl till mitt dröjsmål, ers majestäts, invände Villequier. -Ers majestät tyckes hafva förglömt elt visst papper, som abben af Boisguerin fätt i sina händer; men jeg har tänkt derpå och börjet underhandling om detsumma. ?Ja, i sanningX4, ropade konungen, den saken hade jag alldeles glömt. Vi måste taga detta papper tillbaka och tillintetgörea det, om abbån icke skulle vara benään att gå in på vår plan, hvilket jag, att ma af er uppsyn, måste anse tvifvelaktigt.