Aftonbladet – 5 december 1863, sida 3

som visserligen icke fylla, men dock göra taflan mera omvexlande; allt är rörelse och lif, strätvar att komma fram och undan, utan hvila eller rast. Och ramen hvari allt detta är infattadt! Lummiga skogar, som inbjuda till jag vet icke hvilket svärmeri. Åkerfält med gyllene löften, på hvilkas verk lighet de frodiga och välmående skåningarne och deras Danske 4brödret ärolefvande be vis! Kor, får och oxar af ella recer, med alla möjliga kuriösa namn, alla så feta och delicieusz, att om de gudar, som till sin ära fingo endast röken af de forntida bekatonerna, nu kunde se dessa från sin Olymp, ulle de gråta i förargelse öfver forntidens magra nöt. Och dessa täcka villor, som titta fram emellan hvar buske, och lik som säga: bär är en koja, skaffa dig nu ett hjerta! — Tafla och ram äro idoghetens, omtankens, den ömsesidiga vänska pens och fridens verk; och för stt bevara denna tafla, har den store mästaren, som gifvit sin kraft till dess fullbordan, sträckt öfver densamma draperiet af sin högblå himmel — en flik af sin skyddande mantel. (Forts. följer.)