Aftonbladet – 5 december 1863, sida 3

infinna mig i slottskapelleis sakristia klockan half eliva i morgon, då han nog skulle finna utväg att lära mig bruka bläck och penna. Henrik tycktes icke det minsta taga illa vid sig; han tänkte på den djerfva plan han utkastat, det skändliga beslut han fsttat, och fann, vid föreställningen att få hertigen af Guise Jyckligen röjd ur vägen, ett nöje i Villequiers förlägenhet, likasom fiskaren, då han eer forellen närma sig och nosa på betet, fröjdar sig vid tanken att snart hålla strömmens jätte fäng-lad vid sin krok, sprattlande på stranden. Ni skall infinna er i sakristian, sade han. Ni skall skrilva under äktenskaps kontraktet. Konungen befaller det, lika väl som hertigen af Guise, och jeg förmodar att ni ej ernar sätta er upp emot två så mäktiga viljor. Villequier dröjde att svara, öfvervägande hvad kovungens mening med allt detta ecentligen kunde vara. an kände Henrik väl och visste, huru vacklande han var i sina föresatser. Han misstänkte, att någon förespegling från hertigens sida, vare sig af fördel eller skada, kunnat förmå konungen att ändra beslut. Emellertid var han förvissad, att om hertigen hade satt i fråga någonting för Henrik misshagligt, denne visserigen i hertigens närvaro skulle hafva smält sin förargelse, men i stället efteråt gifva endast så mycket iriare fart deråt. Han yttrade derföre med mycken varsamhet: Ers majesiät vill då låta den yngre brodren intega den äldres ställe? Orätt gissadt, min vän! ropade konungen. Ni är alldeles på villospår; er näsa jckes hafva förlvrat sitt väderkorn. Det är icke jag, utan hertigen ef Guise, som vill hafva det så, och är hans vilja icke den ende, gom gäller något här i Frankrike?