Aftonbladet – 5 december 1863, sida 2

Stockholms stadsfullmäktige. Vi meddela i dag fortsättningen af redo görelsen för torsdagens sammanträde. 7:0o. Väckt fråga om inköp af mark utenför Skanstull till begrafningsplats för Maria och Katarina församlincar. T. f. stadsmäklaren H. af Sandeberg och löjtnanten J. A. Norstrand, såsom nuvarande egare af de under Örby gård utanför Skanstull förut lydande hemmanslotterna Svinmyran och Tallkrogen m. fl., ha hos drätselkommissionen gjort erbjudande att upplåta en invid landsvägen emellan Stockholm och Dalarön å nämnde egor belägen mark af omkring 40 tunnland i areal mot en köpesumma af 15,000 rår. Stadsfullmäktiges beredningsutskott, som handlagt frågan, har i afgifvit utlåtande yttrat, att ehuru utskottet långt ifrån att bestrida nyttan i sanitärt hänseende af begrafningsplatsernas förläggande utom staden, tvärtom lifligt önskade att K. M:t måtte med bifall till öfverstäthållareembetets framställning för framtiden förbjuda allt begrafvande å platser inom staden och oak tadt utskottet ansåge att, då en sådan förändring afsåge befordrande af sundheten och icke eger sin grund i några enskilda förhållanden inom vissa församlingar, det bör åligga staden, men icke de särskilda församlingar, vilka till följd deraf blifva i behof af andra begrafningsplatser, att sådana anskaffa, funne utskottet likväl betänkigheter emot tillstyrkande af bifall till drätselkommissionens nu framställda förslag. Den ifrågavarande till begrafningsställe föreslagna platsen voro belägen icke mindre än en fjerdedels mil utom Skanstull och således fullt en half mil från de mera aflägsna delarne af Maria och Katarina församlingar, och vore den dit ledande väg backig och besvärlig. Invånarne i de båda församlingarne, för hvilka begrafningsplatsen skulle afses, hade icke blifvit hörda och lemnats tillfälle sig yttra, huruvida de funne denna plats för ändamålet lämplig och ville sig: af densamma begagna. Den af drät selkommissionens deputerade verkställda okulärbesigtning af platsen utgjorde icke sådan fullständig undersökning om dess beskaffenhet och sandjordens djup, att fuil visshet om markens lämplighet i detta afseende nu förefunnes. Vid sådant förhållande och då, i händelse af förbud mot begagnande af begrafningsplatser inom bufvudstadens bebyggda delar för flera af Stockholms territorialföreamlingar komme att erfordras ny begrafningsplats, samt det utan tvifvel blefve med mindre kostnad förenadt a!t för dem anskaffa en gemensam begrafningsplats, än särskilda sådana, samt dertill komme, att den fordrade köpeskillingen, 15,000 rdr, utgörande omkring 375 rdr för hvarje tunnland, icke vore så synnverligen billig, att fara är, det expropriationskostnaden fir samma mark, derest den framdeles skulle finnas vara den enda lämpliga för begrafningsplats åt de södra församlingarne, komme att öfverstiga hvad nu fordras, ansåge utskottet giltig anledning saknas att lillstyrka inköp af den ifrågavarande marken, och hemställde derföre att drätselkommissionens förslaj icke måtte till någon stadsfullmäktiges åtgär föranleda. Etter någon debatt, hvarunder den me ning äfven uttalades, att den s. k. kolerakyrkogården utanför Skanstull erbjöde en ganska lämplis plets, ehuru allmänheten tgerföre kände ovilja till följd af det vanrykte, hvari den stod, hufvudsakligen genom dess grenoskap med bödelsbacken, en fördom som dock torde kunna öivervinnas om platsen planterades och ändamålsenligt anordnades, antogs i fråga härom ett af hofrättsrådet Montelius väckt förslag, att,innan ärendet defivitivt afgjordes, de södra församlingsrne ekulle i ämnet böras. Detta beslut fattades efter votering med 64 röster mot 6, som voro för bitali till utskottets utlåtande; 8:0 Hr K. A. Almgrens motion om uppförande af nytt hotell i hufvudstaden, deruti motionären på anförda skäl hemställt, hu ruvida icke det åsyftade målet lämpligast kunde erhås gerom att bevilja ett räntefritt lån eller en mot låg ränta löpande låne summa af 3 å 400,000 rdr ät den eller dem, som åtoge sig att i Stockholm, helst i sta den inom broarne, uppföra och efter tidens fordringar inreda ett hotell för resande med minst 1 å 200 rum, jemte öfriga lokaler som tillhöra vanliga hoteller af första rancen i utlandet. I sitt häröfver afgifna utlåtande förklarade bertdningsntskottet sig instämma med motionären fullkomligt derutinnan, att beskaffenheten af en stor del af de lokaler, hvilka för närvarande äro för resande upplåtna, icke voro tillfredsställande eller motsvarande tidens kraf. samt att os