Aftonbladet – 5 december 1863, sida 2

ingen skickligare än han att anordna utförandet. Konungen skrattade och Laugnac instämde i hans munterhet, utan att någondera besinnade, att detta ohygsliga skämt öfver en annans benägenhet för mörka dåd var lika mycket riktadt emot dem sjelfva. sSkulle ers majestät icke finna lämpligt, Irågade Laugnae, Satt saken ginge för sig när hertigen i morgon begifver sig till statsrädet 24 i Mycket lämpligt, svarade konungen. Jag skall då vara befriad ifrån honom före det der bröllopet, som ban ämnar anställa för sin systerdotter. Gör er således i ordning, Laupgnac, och låt mig veta i afton huru ni ämna gå till väga. Men se der kommer vår man. Härvid visade konunen på hertigen, som helt ensam kom in i rädgården genom den port, som förde dit från slottet. uHan har ingen isällekap, sade Laugnac. (Skulle det icke kunna ske uu stroxt? Ers najestät bebhötver endast uppehålla honom ågra ögonblick, medan jag går att skaffa jelp. Ne, det duger icke, afbröt konungen. Det duger icke, Levgnac. Niglömmer att nan här kan se oss ifrån sloltsfönsterna. Iang kreatur skulle då lätt komma undan, ;ch jag måste ovilkorligen tillika hafva en lel af dem i mitt våld. Nej, jag får ännu ortfora att spela komedi med honom. Han kall vara min gode, trogne kusin och ovärlerlige vän. Helsa ödmjukt på honom, augnac, när Mm går hovom förbi, och tilläg pogen att föra bit Villequier, så snart on infinner sig på slottet.? Laugnac gick, och då han mötte hertigen f Guise på trädgårdsgången, vek han afät idan, stannade, aftog hatten och bugade