Aftonbladet – 5 december 1863, sida 2

svarade Latgnac, såsom om detta vore det naturligaste i verlden. Jag har länge tyckt detsamma. Vill ni åtaga er saken, LaugnacX, fortfor konungen, ni och edra fyratiofem? Med mycket nöje, inföll Lanugnäc utan tvekan; men vi måste då hafva förstärkning, ifall det skall ske midt på ljusa dagen, hvilket jag förmodar blir nödvändigt, emedan hertigen icke brukar vistas ute nattetid. Nej, så är icke min mening4, återtog konungen. Vi fåicke vara för raska, Laugnac. Han visar sig aldrig utan ett så stort följe, att ni och era karlar lätt kunde kotnma till korta. Dessutom är bela staden full af guisarder. Ni skulle snart få öfver er en sådan mängd, att ni allesammans blefve nedergjorda på mind:e än fem riinutef, Vi måste skilja honom ifrån sina achängare, ingöfva honom i säkerhet och locka honom till något ufeki!dt ställe, der ni och ert folk Irån ett bakhåll kanna falla öfver honom och i all beqvämlighet göra upp affären.4 Det blir ju alldeles förtröffligt, ers maj:t!? ropade Laugnac med synbar tillfredsstältel.e. Jag skall tala om saken med Larchant, som är en rask och olörfärad eälle och derjemte lika oförsonlig fiende till Guise, som n trogen ers maj:ts tjenare. Vi skola öfrerenskomma om nödiga mått och steg.4t SMen framförallt varen tyste som murent! ade konuugen. Saken töl ej uppskof och nåste gå för sig innan morgondasen är förbi. Im ni kan få rätt på Villeqvier, som jag ror bör nu vara anländ till elottet, emedan i hatve mycket aft i dag tala med hvarndra, så rådför er med honom; ty antinen det blir fråga om förgiftning eller att yttja dolken, fimies det 1 hela Frankrike SERIER