Aftonbladet – 2 december 1863, sida 3

dubbla voteringar, utföll med bifall till utskot tets förslag. — Likaså bifölls, men utan öfver läggning de öfriga punkterna, innefattande for maliteter i afseende på den föreslagna finans åtgärden. Till Redaktionen af Aftonbladet! Det torde vera insändaren tillåtet fästa uppmärksamhet på att N. D. Allehanda änvu för ett år sedan hyllade samma åsig. ter i danska frågan, som Skandinaven Orvar Odd, hvars artiklar i Skandinavisk Gazette ofta aftrycktes med berömmande och instämmande. Hvadan nu det tvära omslaget i denna, liksom i åtskilliga andra frå. or? Det hemställes om ej rätta orsaken ligger i en tyst underströms-opposition mot representation-reformen, eller rättare det kungliga förslaget dertillj ty jeg antager ännu att N. D. Allehanda på det hela taget önskar den stora reformen. För att återgå tiv N. D. Allehanda, gå her det visserligen icke uppträdt tills vidare åtminstone i Öppen opposition mot regeringens reformförslag. och likväl ligger i sentogandet af en underförstådd sådan enda möjligheten att se någon konseqvens i Allehandas handlingssätt under närvarande tidunkt. P I våras, då den poleka frågan stod i förgrunden, dref bladet sin varma, ja häftiga politiska agitation icke blott mot Ryssland, utan äfven mot grefve Manderström, hvilken så godt som på förhand utpeades såsom olämplig på sin plats. Detta, ur diplomatisk synpunkt okloka, personliga fälttåg, har man måhända till en del att tacka för den ogena position grefve Manderström för sin del i verkligheten allt mera intog och den genombitande skärpa, hvarmed han försvarade den. Allehandas sympati för Polen var omisskänneligt uppriktig, men det åtföljande, förtidiga angreppet på grefve Manderström framstår i en egen dager, då man dermed jemför det anfall N. D. Allebanda nu riktat mot honom för och genom den denska frågan, i hvilken utrikesministern ej kan förebrås samma: afvoghet som i den polska, och i hvilken regeringen synes påtagligen hafva med framgång handlat enligt samma uppfattning, som just utgjorde qvin-tessensen i de af Allebanda förut gillade och adopterade Orvar Oddska artiklarne, gående ut på att först sedan Danmark verkligen visat allvar med att afsöndra Holstein, det för den öfriga .kandinavieka delen af Danmerks rike kunde jåräkna en trofast och broderlig bjelp af Sverge Norge mot Tysklands påträngoingar. Då Allehanda, såsom skett, tvärt slagit om och ånyo angripit grefve Manderström, vill det, då nan knappast kan förutsätta ett särskildt agg till den anillrike utrikesministern, se ut som om bladet ständigt uppsökte någon vigtig sek, som gäfve anledning till anfall på medlemmarne af den nuvarande ministåren. Skulle en eller ett par bland dem bringas att resignera, förberedde detta möjligheten af de öfrigas söndersprängande, och om detta inträffade komwe naturligtvis i första rummet det hvilande representionsförelaget att beröfvas elt vigtigt stöd, innan det vid nästa riksdag afgöres. Ja, om blott en eller annen af ministrarne innan dess ersättas at andra, skulle den moraliska soli daritet, som nu binder konseljmedlemmarne vid förslaget, upplösas och understödet åt detsamma förlora i kraft. Då detta är den klara slutsatsen, kunna vi ej annat än se i eltersträfvandet af detta mål syftningen af Allebandas annars nästan oförklarliga handlingssätt. Ett sådant hemligt inflytande afrepresentationsförslaget vore ej det första 4 sitt slag. I våras korsade det, ehuru från annat håll, polska frågan; ty säkert är att den försigtiga hållning borgareoch bondestävden då iakt togo till en stor dei härledde sig från deras lör öfrigt ganska väl grundade farhågor att, om vi fått krig i den riktningen och omfattningen, den nuvarande ministeren skulle efjerträdts af en annan och dermed troligen ock den önskvärda reformen och specielt det k. förslaget undanskjutits. Vi voro för vår del då och äro ännu af den åsigten. att den ena stora frågan ej bör stå i vägen för den andra, uten stiga undan eller fram, allt efter som ulsigt till förverkligande visar sig gynkammmast för den ena eller andra. I väras var det polska eller, egentligere segdt, ryska frågans rätta tid, och den blet tyvärr försummad. Då var Ryssland svagt, då hade Sverge och de skandinaviska folken kunnat utföra en roll, som det mähända ej är så lätt att återfinna. Representationsfrågan hade nog sedan åter tagit ut sin rätt. I närvarande ögonblick stiger den danska frågan fråm. Det synes påtagligt att den bufvudsakligen just nu måste bli löst, antingen i tyskt eller skandinaviskt intresse. Skall man ej dragai betänkande att låta äfven den bli försummad. Nya Dagligt Allehanda bar plötsligt förklarat, att det anser skandinavismen endast såsom en såpbubbla. Skada att denna för. klaring ej kommit litet förut, då en diskusBion kunnat änny i tid leda till rättandet af mången missuppfattning och förvillelse. Allehanda kan bland annat ej begripa den