Aftonbladet – 1 december 1863, sida 2

ers majestät, sade herligea med värma. En sådan ed uttrycker endast mitt hjertas innersta tankar. tKom då, kom då med mig till slottskapellet; tiden är inne för messans början.4 Med dessa ord fattade konungen hertigen af Guise vid banden och ledde honom med sig, åtlöljd endast af de två uppvaktande, som befunno sig i förmaket. Tio minuter derefter knäföllo de begge vid alteret och kaltade Gud till vittne af deras osvikliga vänskapsförbund, drucko deruppå ur samma kalk och delade den heliga hostian mellan sig ). TRETIONIONDE KAPITLET. Det var en klar, vacker vinterdag; alla de gamla husen och gatorna i den märkvärdiga och minnesrika lilla stad, som kallas Blois, framstodo klart och tydligt, utan art bortssymmas af den minsta rök elter dimma, och ifrån det böga fönstret till det rum, der Catbariva af Medici befann sig, kunde en tjenarinna, som der tagit plats, obehindradt se allt, som tilldrog sig utonr. Medan hon sålunda satt och blickade omkring sig, föllo hennes ögon på en lysande trupp. ryttare, som kommo ut ifrån slottet och togo väg n genom staden, och hon kunde se hertigens af Guise ståtliga person, Brissaes kraftfulla gestalt och Carls af Moutsoreau behagliga figur, ridande bredvid hvarandra, framför de öfriga, Hertigen begifver sig nu bort, om det behagar ers majestät att höra detX, sade hon, vändande sg till en säng längst in i rummet, der Catharina af Medici hvilade, 2). Berättelsen om denna fruktansvärda ed är endast alltför sann.