Aftonbladet – 25 november 1863, sida 2

Magenne, sade budbäraren. Det angår saker af allra högsta vigt.4 Tag hitt, ropade hertigen af Guise och fortfor, efter att hafva öppnat brefvet: Ha, vår kusin af Savoyen har gjort ett infall öfver gränsen. Han har dock mycket missräknat sig, om hen tror, att Guise kan glömma sina pligter emot fäderneslandet. Skrif Pericard, till min broder Magenne, att han med så mycket trupper, som han kan få ihop, bryter upp emot Savoyarden. Han skall inom tre dagar ytterligare få höra at mig. Skrif också till borgerskapet i Rouen och tacka dem för deras trogna tjenster, och se till, att vårt sändebud i Rom får tillräckliga instruktioner angående grefven af Soissons. Men der kommer vår högvördigaste broder, kardinalen. Vill ers eminens hafva den godheten ait vara mig följaktig, för att taga emot konungen? Den person, som inträdde, hade ett påfallande slägttycke med hertigen, men var af en mindre reslig och kraftfull gestalt än denne. Han var klädd i den kyrkans furstar tillkommande röda drögt, och hans anletsdrag, på en gång sträfva och högtidliga, passade väl till hans stånd. Miron hade redon aflägsnat sig, likasom hertigens ef Magenne kurir, eå att ingen annan än Pericard fanns qvar i rummet vid kardinalens ankomst. Men denne gick dock fram helt nära intill vin broder, hertigen af Guise, och hviskade sakta några ord i hans öra, dertill hertigen svårade: Kom, kom, vi hafva nu ingen tid att skämta bort. De begge bröderna begåfvo sig deruppå, arm i arm, till den sal, hvarest soupern var anrättad. Bordet var, enligt tidens sed, betäckt med dyrbara prydnader och en mängd rätter. Rummet var rikt upplyst och alla gästerna, utom konungen och hans svit, voro redan församlade. De stodo bakom sina platser vid bordet och mönstrade hvarandras utsökta drägter, medan tjenare sprungo fram och tillbaka för att ordna allt till festen.