Aftonbladet – 25 november 1863, sida 2

Under det man öfverallt annorstädes i vårt land på sednare tider märkt ett sträfvande, att medelst lättade kommunikationer och minskade afgifter befrämja handel och rörelse, har i vår närhet på sista tiden vidtagits en åtgärd i motsatt anda, som derföre äfven väckt enhälligt ogillande hos den trafikerande allmänheten, hvilket insändaren härmed velat påp-ka. Det är nemligen Stegeholms kanalbolag, som nom dess direktion hos K. M:t sökt fastställelse på en betydligt förhöjd taxa för begagnandet af denna s. k. kanal eller rättare detta sund — och äfven lyckats erhålla K. M:ts bifall dertiil, sedan vårt landshöfdingeembete ansett sig tillständigt att förorda bolagets ansökan. å detta sund för omkring 15 år sedan skulle upprensas, erhöll det Bolag, som åtagit sig arbetet, ett statsanslag af 11,000 rdr rmt, med afseende på den fördel, företaget skulle bereda strandegarne vid Gamlebyviken att kunna derifrån låta sina produkter direkt utföras till verldsmarknaden, hvarjemte bolaget erhöll rättighet att af fartyg, son passerade kanalen, uppbära en afgift, hvilken, att börja med, utgick med 10 öre för läst. Utöfver det erhållna statsanslaget behöfde aktieegarne tillskjuta 8600 rdr för arbetets fu!lbordande. Det har sedermera visat sig, att, eharu lågt afiften bestämdes under de första åren af kanaens begagnande, har den dock tills nu inbringat åt aktieegarne en reserverad fond af något öfver 5000 rdr; och all anledning förefanns, att resultatet skulle blifva ännu bättre, då trafiken ständigt varit i tilltagande. Det tyckes derföre icke, som det varit af nöden, att få taxan stegrad ända till 30 öre pr läst för tomt fartyg och till 70 öre för lastadt, inoch utgående, samt till 50 öre för fartyg, som inlöper tomt, men går lastadt ut, såsom det nu blifvit bestämdt intill slutet af år 1868. Sådant har icke kunnat undgä att väcka, minst sagdt, förundran. Man har nemligen föreställt sig, att landshöfdingeembetet bort, innan det afgaf sitt utlåtande till K. Mit, inhemta upplysningar af stadens och ortens innebyggare, om det var med deras önskan och fördel öfverensstämmande, att få sjöfarten på Gamlebyviken så ansenligt fördyrad, som den hädanefter blir. Derigenom förfelas till stor del det ändamål, för hvars skull bolaget er höll statsanslag. Vi betvifla, det regeringen, härom upplyst, skulle hafva tillåtit en dylik beskattning, lika visst som vi hoppas, att K. M:t skall bevilja lindring deri, om sådant i en petition begäres. Men denna utväg bör då anlitas, ju förr, desto hellre, på det sjöfarten i vårt granskap, när islossningen härnäst inträffar, må finna sig befriad äfven från den konstgjorda bojan. Som bevis för afgifternas obillighet må anföras, att ett fartyg för färden genom detta, blott några famnmar länga, sund och för öppnandet af en rullbro får betala ungefär lika mycket, som om det passerade genom hela Södertelge kanal. Icke mmdre obilligt, ja olagligt, förefaller det sätt; hvarpå man tillämpade nya taxan, hvilket skedde redan den 14 Oktober, utan att den varit från predikstolarne uppläst eller i stadens och ortens tidning offentliggjord. Huru obehag lig den na öfverraskning kändes för de fartygs egare, som den förhöjda pålagan då drabbade, behöfver endast antydas. Men härvid synes bolagets styrelse hafva iakttagit en viss konseqvens, genom att fortfarande bedrifva saken i tysthet.