Aftonbladet – 25 november 1863, sida 2

att redan i morgon framföra till hertigen af Epernon befallningen derom. Sannerligen br Miron4, sade hertigen, tyckes ni hafva gått längre än någon kunglig lifmedikus hittills kunnat komma. Ni finner icke blott utväg att upprätthålla hans maj:ts vacklande helsa, utan förstår äfven att hela statens sår och häfva en dålig statskonsts farliga feberanfall. Ers höghet är mycket god, svarade läkaren, bugsnde gig djupt. SJeag har kommit för att betyga ers höghet min vördnad, då jeg icke haft den lyckan alltsedan Villeroy, Pinar och de öfriga förvisades ifrån hofvet. Jag önskar att deras onåd ej måtte tydas såsom någon minskning uti konungens förtroende och tillgifvenhet för ers höghet sjelf.t 4Icke det ringaste, hr Miron, sade hertigen; långt derifrån! Jag lägger mig icke uti konungens val af sin omgifning. De, som anstå hans majestät sjelf, anstå äfven mig, och tveriom. Jag förlitar mig helt och hållet på konungens urskillning och goda omdöme.4 cMan har dock4, fortfor läkaren, velat låta konungen förstå, att ers höghet funnit sig sårad genom Villeroys förafskedande. Det skall blifva mig ett stort nöje att upplysa baus majestät att detta saknar all rund. Gör det, jag ber er derom, återtog hertigen. SSäg hans majestät att jag är öfvertygad, att en person, på hvilken jag sätter värde, icke har kunnat falla i onåd utan fullt giltiga orsaker.4 Med största nöjet, sade Jiron. Dock jag ber att, innan vi skiljas, få gifva ers höghet en varning, uppriktig och välment, såsom en tillgifven vän, i fall. ers högbet tillåter mig att begagna ett sådant uttryck. Jag mottager den med tacksamhett, svarade hertigen och tillade då han såg Miron tveksam blicka på Pericard: vår gode Pericard är tystlåten som er gamle bekante, döden, af hvilken inga underrättelser medde