Aftonbladet – 25 november 1863, sida 2

SACUVST SEUGIS (ICE sa VALUE, MILENA SLE UC far rit från predikstolarne uppläst eller i stadens och ortens tidning offentliggjord. Huru obehaglig den na öfverraskning kändes för de fartygsegare, som den förhöjda pålagan då drabbade, behöfver endast antydas. Men härvid synes bolagets styrelse hafva iakttagit en viss konseqvens, genom att fortfarande bedrifva saken i tysthet. Gatuläggningen i hufrudstaden. Vi meddela här stadsingeniörens memorial till handelsoch ekonomikollegium i anledning af gatuoch lyshållningsstyrelsens förslag till gatuläggvingsarbeten i hufvudstaden för nästkommande äret. Vördsamt memorial! Sedan gatuläggningsoch lyshållningsstyrelsen uti skrifvelse till handelsoch ekonomikollegium, den 3 September detta år, uppgifvit de gatuandelar, hvilka under nästkommande år skola förses med ny stensättning, får undertecknad, på rund af 17 5 uti K. Mets nådiga förordning d. 25 daj 1849, angående gators och allmänna platsers anläggning och underhåll i Stockholm, vördsamt anföra : 1. Att de föreslagna stensättningsarbetena å Beridarebansgatan, Gustaf Adolfs-torg, Appelbergsgatan, Götgatan, Luntmakaregatan, Tavastgatan och Storgatan, visserligen äro af behofvet påkallade, men att dessa stensättningsarbeten upptaga en mycket för ringa areal, för att hufvulstadens gator skulle kunna hållas i någorlunda försvarligt skick. Allt sedan gatuförvaltningen år 1845 trädde i verksamhet, har jag flerfaldiga gånger anmärkt, att de årligen verkställda stensättningsarbetena ej upptogo stort mer än hälften af den areal, som årligen borde omläggas, å det att gator och allmänna platser skulle unna bibehållas i någorlunda drägligt tillstånd. Följden af att ny stensättning blifvit till så ringa del verkställd är nu beklagligen synbar, ty en mängd gator äro på stadens malmar i det skick, att de svårligen kunna befaras och att de på flerfaldiga ställen ej ens af vederbörande tomtegare kunna renhållas, ehuru dessa tomtegare vid bötesansvar äro förbundna en sådan skyldighet fullgöra. Såsom några få exempel, ibland många, får jag uppgifva: å Norrmaim : Stora Badstugugatan, emellan Stora Surbrunnsgatan och Norrtullsgatan; Stora Surbrunnsgatan emellan Stora Badstugugatan och Roslagstullsgatan samt Lilla Surbrunnsgatan; Ladugårdslandet: Sevedbåtsgstan emellan Nya Qvartersgatan och Ladugårdslands Tullgatan; Nya Qvartersgatan, emellan Grefthuregatan och Jungfrugatan; Profossgatan i sin helhet; häröfver har af vederbörande tomtegare en fullkomligt befogad klagoskrift blifvit ingifven; Sibyllegatan, Jungfrugatan ech Qvarngatan, emellan Nya Qvartersgatan och Ladugårdslands Tullgatan, samt Styrmansgatan, emellan Storgatan och Ladugårdslandsviken ; å Södermalm: Farbanan å Nytorget, Stadsträdgårdsgatan, emellan Nytorget och Hammarbysjön; Tullportsgatan, emellan Sandbergsgatan och ammarbygatan; Hammarbygatan i sin helhet; Gamla Prestgårdsgatan och Wollmaryxkullsgatan emellaw Björngårdsgatan och Timmermansgatan, samt 2. Gatuoch lyshållningsstyrelsen anför uti slutet af sin skrifvelse att det ej torde tillkomma styrelsen stt kostnaden för stensättningt af åtskilliga bland ofvanskrifna gator första gången gälda, samt att styrelsen är betänkt att till drätselkommissionen ingå med hemställan huruvida densamma vill bekosta samma arbeten första gången. Detta är en alldeles ny pretention på stadens kassa; ty gatuläggningsstyrelsen har årligen erhållit anslag från stadskassan för stadens allmänna platser och gator, samt derjemte icke försummat att uttaga betalning för hvarje extra arbete, huru ringa det än må hafva vant. De gator, hvarom nu är fråga, äro icke nyanlagda gator, utan deremot öfver hundra år gamla samt tillhörer det tomtegarne att, enligt 14 S kongl. förordningen om gator m. m. den 25 Maj 1949, deras stensättning och underhåll bekosta. Denna skyldighet är gatuläggningsstyrelsen enligt kongl. bretvet den 13 Maj 1845 pligtig att fullgöra. Härtill kommer ytterligare att enligt 3 8 ofvan åberopade kongl. förordning alla torg,