Aftonbladet – 23 november 1863, sida 3

frö, som i födelsens mystiska natt ej finner gynnsamma vilkor för sin utveckling. Farväl! Låtom oss ständigt söka! Ernest Renan. MUSIK. Den sistförflutna veckan har, utom kongl. stora teaterns lyriska representationer, hvarvid fru Michaelis eminenta talang alltjemt tillI drager sig en lika stor som välförtjent uppmärksamhet från publikens sida, företett en större rikedom än vanligt på underhållningar af mångfaldig musikalisk art. Vid föreläsningen i måndags öfver musiI kens. historia och estetik redogjordes för Jorgelns och violinens utveckling, och uppdrog hr Bauck med vanlig omsorg och sam vetsgrannhet en skildring af de störste virI tuoser å det sistnämnde instrumentet, ifrån Corelli och Fartini intill Rode och Baillot. Ibland musikoummer som utfördes vid denna Iscance må nämnas Rodes vackra A mollkonsert, spelad nu likasom vid en föregående matin med mycken skicklighet af hr Cyren. Den förtjente och mångsidige musikern Åhr C. Torssells konsert sistlidne tisdags afton i Storkyrkan var, som det ville tyckas, bedsökt af närmare 2000 personer. Sjelf spelade hr Torssell en fuga för orgel af Händel, och tillsammans med professor Gustal Mankell en annan för samma instrument och fyra händer af Sebastisn Bach med introduktion af G. Mankell. Utförandet af dessa nummer motsvarade fullkomligt hvad man af de spelandes kända talang kundel förvänta. Man hade på denna konsert det mera sällsporda mwöjet att få höra fru Michaeli producera sig i ett par nummer af den andliga stilen, nemligen tAve Mariat af Cherubini och Oratorium af Foroni. I sångerskans föredrag af de båda numren erböll den religiösa känslan samma ädla och okonstlade uttryck, om än def milda klangen, det smältande välljudet i sjelfva rösten öreträdesvis gjorde sig gällande i den sednare sängen. Ur Händels oratorium Simson4 förekom den vackra tenorarian Mörk. är min väg, sjungen af en för hufvudstadens allmänhet väl bekant och alltid gerna hörd musikälskare. Af hrr Dahlgren och Willman sjöngs Adams Cantique de Noöly. hvilken, då den häromaftonen utfördes af samma sångare, gafs med ackompangemanog endast å orgelhermovium, men pu deremot ä både orgel och harpa, hvarpå det hela icke kunde annat än vinna. Konserten började med Forovis ståtliga marsch vid konung Carl XV:s förmälning, och slutade med Bernhard Rombergs försräfHiga sorgsymfoni, l. som alltid återböres med oförminskadt iniresse, At symfonier har nan dessutom ander veckan haft tillfälle att få höra af Schantziska kajellet utföres Beethovsns i A dur, som gafs i onsdags afton, då, till följd af det första gången tillämpade törbudet emot tobeksrikning, salongen hade en ovanligt klär atmoster. ehuruväl något meraluftvexling icke desto mindre varit af nöden. I fredags, .då iokomsten af hr Schantz koncert var ans!agen till de brandskadade i Warberg, gats Haydns symfoni i B dur, hvars utförande torde vara att räkna till detta kapells bästa och mest lyckade prestationer. vid den afskedssoirte, som de talangfulla violinisterna,. bröderna Alfred och Henry Holmes i torsdsgs alton gåfvo i Dela Croix eslong, stod på programmet främst i ordningen och främst till värdet Mozarts makalösa G-moll-qvintett för två violiner, två åltvioliner och violoncell. Då denna qvintett, som äfven ibland mästarens egna större violinqvintetter, den såkallade Stadler-qvintetten inbegripen, fåfävgt torde söka sin like, härstädes utfördes under förra säsongen, sökte vi att lemna en utförligare skildring af dev under vexlande former sig alltjemt kouseqvent utvecklande karakteren deraf — uf vj mindre det musikaliskt rika i inbilloingskratt och ider, än det estetiskt sköna i formen och det psykologiskt intressanta i uttryckets passionerade värma, hvilket allt här sammansmälter till ett harmoviskt helt. I det maktpåliggande primariepartiet inlade hr Henry Holmes stor förtjenst och understöddes i de öfriga stämmorna på ett värdigt sätt af sin broder samt hrr dAubert, af Uhr och Arnold. I en annan ypperlig violinpjes, Spohrs dub belqvartett (1:0 2 Es-dur) för fyra violiner, två altviolider. och 41å violonceller ådagalade br Allred Holmes såsom primarius mycken talang; och medverkade dervid i öfrigt brr EB. Momes, dAubert, Arnold, indroth, Kewmpf, at Ubr och dArien. Utom ådagiot ur Spohre nionde konsert, utfördt af hr A. Holmes, samt trenne täcka romanser: 7Le chagrin et consolation, ?La Sernade och LAdorationt, komponerade af Alfred Holwes och spelade af Heury Holmes, föresony cu af den förstnämnde komponeiad conpcerionte i två satser för två violiner med orkester, hvartill ackompagnemanget nu likväl måste gifvas (å piano. I utförandet af detta stycke hade j man tillfälle utt beundra de båda brödernas ovanligt talangfulla och fulländade samspel, hvilket!belönsdes med rikligt bitall af de, tyvärr, alltför fåtaliga åbörarne. Den koneert; som sistlidne lördagsafton utfördes å kovgl. stora teatern af samtliga garnisonsregementenas och flottans mneik kårer till förmån för de brandskadade i Warberg, gafs för fullt hus och bivistades af den kongl. familjen. Salongen var feethg: upplyst och vid konsertens slut be. ärdes och gafs folksången. Förste raden innehades till större delen af officerare i uniform, och ett par bänkar på parketten af befäl vid Stockholms frivilliga skaryskytteföreving likaledes i uniform. Fjerde raden innehades et gemenskap af gernisonen. AF de skickligt utförda instruomentalnumren torde i främsta rummet förtjena nämnas Måhuls vackra jagtouvertur, Keler-Beias karakteristiska tonmålning, hvilka båda utfördes af musikkårerna gemensamt under direktör F. Sjöbergs förtjenstfulla anförande. och Strecks potpourri, behämndt Lifvets. glada stunder?, särdeles väl återgifvet af flottans musikkår. Vid ett tillfälle eom detta hade det emellerrt —-— 2