Aftonbladet – 23 november 1863, sida 3

innebära väl dessa ord om ej att allt skall återupplefva i idben. Det sätt hverpå allt detta kommer att ske måste förblifva oss en hemlighet, ty, jag upprepar det ännu en gåog, efter en millisrd af sekler skall måhända verldens tillstånd skilja sig lika mycket från det nuvarande som den mekaniska atomen skiljer sig från en tanke eller en känsla. Derom äro vi dock fullt förvissade, att den slutliga uppståndelsen skall ske genom vetenskapen, vare sig menniskans eller något annat förnuftigt väsendes. Den vetenskapliga reformen af universam är det knappt påbörjade arbete Bom förnuftet fält sig uppdraget att genomföra. Man må aldrig så ofta förklara detta försök för ett attentat; den konservativa andan må aldrig så ofta ropa att man begår ett våld emot Gud, då man rör vid hans verk — sjelfmedvetandets framåtskridande är dock lugnt och orubbligt som ödets gång. Skulle än vår planet vara dömd att endast uppnå medelmättiga resultater, skulle än Slentrianen, under före vändning att upprätthålla de dogmer hon behöfver, lyckas qväfva den vetenskapliga andan och göra menskligheten oduglig till utförandet ef stora saker — hvad betydde väl en sådan förlust för bela universum? Jo, lika mycket eller lika litet som förlusten af ett sädeskorn som på Beauces slätter faller på en kiselsten, eller af ett lifsfrö, som i födelsens mystiska natt ej finner gynnsamma vilkor för sin utveckling. Farväl! Låtom oss ständigt söka! Ernest Renan: