Aftonbladet – 23 november 1863, sida 2

J SLOCKRKHOÖLM dex 23 Nov. Dagens vigtigaste händelse är aflåtandet till rikets ständer af följande K. M:ts proposition tillfrikets ständer om beviljande af ett särskildt kreditiv till försvarsverkets fullständigare ordnande. Gifven Stcckbolms slott den 23 November 1863. Ehuru K. M:t, hvars oaflåtliga bemödande varit och städse skall blifva att från de förenade rikena afhålla krigets vådor och olyckor, fortfarande hyser förhoppning att de tvistefrågor, som förnärvarande uppröra Europa, skola finna en fredli lösning, samt de förpligtelser till bistånd åt ett med oss nära förbundet grannfolk, som hittills varit i fråga för vissa förutsatta fall, icke egt större omfattning än att de kunnat uppfyllas med de medel rikets ständer redan ställt till K. M:ts förfogande, är likväl den politiska ställningen i allmän het för ögonblicket sådan, att omtankan fö fäderneslandet kräfver förberedande ötgär der till våra försvarsmedels försättandei ett skick, som i händelse at behof, medgifva deras kraftiga användande för sitt ändamål, utan alltför stor tidsutdrägt. K. M:t, som hade önskat, att derest icke alla anledningar till oro för våra yttre förhållanden skulle före rikets ständers åtskiljande hafva upphört, göra rikets ständer meddelanden i afseende å den ställning de förenade rikena hade att intaga, men af de fortgående underhandlingarna och hastigt vexlande händelser nu är derifrån förhindrad, finner sig likväl af omständigheterna föranlåten, att af rikets ständer äska ett särskildt kreditiv å tre millioner rår, att af K. M:t i mån af behof. användas till ett fullständigare ordnande af försvarsverket. Propositionen blef på riddarhuset och i borgareatåndet: bordlagd, men r2mitterades af de båda andra stånden genast utan disskussion till statsutskottet. På riddarhuset har ewellertid dagens hela plenum upptagits af diskussioner rörande försvarsverket. Först uppstod vid töredragningen at lir Cederschiölds motion, rörande undersökning om det skick, hvari Waxholms fästning sig befinner, en debatt, som öppnades at chefen för ingeniörkären general af Kleen med ett. anföranda, som han behagade inleda med den förklaring, att de uppgifter, som i en tidning förekommit om statsrevisorernas yttrande rörande Waxholm, skulle varit ösanna och vilseledande, en tillvitelse som, om dermed afsågs hvad som i ämnet förekommit i Aftonbladet, synes nog besynnerlig, då vi ordagrannt citerat det yttrande af revisorerna, som isynnerbet var förtjent af uppmärksamhet och hvilket hr generalen nu egjelf till yttermera visso upprepade... Det tyckes nästan såsom hade hr sf Kleen genom statsutskottets förhandlingar rörande framställningarne om museibyggnaden, blifvit så van vid tal om osanna och vilseledande uppgifter, att han icke fäster synnerligt afseende på en så beskaffad beskyllning som den nyssnämnda, men det vore likväl önskvärdt, att han något besinnade sig innan han framkastar en dylik mot andra. Hr af Kleen, likasom sedermera regeervanten bland revisorerna, frih. Lejonhufvud, sökte för ötrigt framhålla att revisorerna vitsordat att fästningen var omsorgsfullt uppförd enligt ritningarne, men att förändringarne i sjökrigsmaterielen föranledt dertill, att den ej numera kunde verksamt bidraga till förhindrande af fiendtliga fartygs framträngande till hufvudstaden. De båda ingeniörofficerarne ansågo dock, att når fästningen erhållit den af de nya förhållandena påkallade grötre bestyckning, erforderliga stängsellinier blitvit anbragta och andra krigsförberedelser vidtagna, vore fästningen fulit betryggande med afseende å inlop pets försvar. Deremot framhöllo de vigten af att genom befästniogar skydda försänkninsärskildt framhöll vådan af hufvudstadens oskyddade läge på södra sidan och riktade förebråelser mot framfarna ständer för det de vägrat anslag till Stockholms befästande. Åtven krigsministern anmärkte, att upptäckten, det befästningarne vid Waxholm, likasamma trygghet som tillförene, ingalunda vore ny, då sjökrigsoch artillerimaterielens utveckling vore både för regeringen, för fackmännen och allmänheten väl bekant. Han ansåg likväl, att Wexholm, till följd af sitt läge, blifvit vida mindre än de flesta andra fästningarne, utan kunde ganska lätt föreättas i försvarstillstånd. Motionen remitterades till statsutskottet, ehuru en och annan talare, bland dem krigsministern, ansåg detta öfverflödigt efter den kongl. propositionens afgifvande. Detsamma skedde ätven med grefve Liljenerantz motion, on ett kreditiv för försvarsanstalternas upphjelpande, hvilken han. icke varsinnad återtaga, fastän han medgaf att det-efter den kongl. propositionens afgitvande var likgiltigt om den remitterades eller ej. De såsom motiv för motionen åberopade förvecklingar, som synas blifva en följd af konung Fredrik VII:s död, för. anledde hr Brakel till en utflygt på den yttre politikens område, dit dock utvikesministern icke fann lämpligt att på havs uppmaning följa honom. Hr Braket trodde att tronombytet i Danmark för oss aflägsnat b faran att blifva inblandade i den dans MT ska fejden hvilket han, under bifall från några at husets medlemmar, förklarade sigd hoppas skola inträffa så sent som möjligt, heist som vi kunde behöfva våra krafter på annat håll, när den dag inträffar då Europa icke längre. tillåter att en hel nation utplåNas. Slutligen uppstod en tredje debatt om försvarsväsendet med anledning af en af garne i Oxdjupet, hvarjemte general af Kleen ! som alla sjöfästningar, icke numera erbjöde I niogar gjord oduglig genom de nyaste uppfinI PN MD mm EM se LL si 0 a 4 tj te de b m ål lepartementischefen Cederschiöld på öfverste sx Hagelstams auktoritet väckt motion om förde