Aftonbladet – 17 november 1863, sida 2

på, undrar jag just, hvilken annan dåre skulle erbjuda sig att gifva ut hundratusen kronor i guld, för att komma i besittning af ett sådant der stycke kall marmor, om det äfven vore formadt till en ändå täckare bild än den, som jag har den äran att förfoga öfver.t TRETIOFEMTE KAPITLET, Vid samma tid som det sistomnämnda mötet egde rum emellan Villequier och Gasard af Montsoreau, derunder abben af 3oisguerin, hans planer och afsigter bedömdes och kommenterades på ett sätt, som föga skulle hafva tillfredsställt honom sjelf, befann sig denne man på fäg till Angouleme, uppgörande och förkastande det ena förslaget efter det andra, visserligen icke emedan samvetets röst eller andra dylika betänkligheter inverkade på honom, men endast med afseende på ven större eller mindre sannohkheten att lyckas. Säkerligen finnes det icke här i verlden någon obetingadt samvetslös menniska, och äfven abben erfor emellanåt en oangenäm känsla vid åtankan på åtskilligt af hvad han anstiftat eller utfört. Men sättet att uppfatta sådana känslor är mycket olika. Ian hade erhällit sin bildning uti en ekola, der den satsen predikas och inpreglas hos lärjungarne, att ändamålet helgar medlen; och fastän det ändamål, som för dem framhölls, egentligen endast var kyrkans och deras eget samfunds uppratthållande och förkofran, hade han småningom under tillämpningen af de heliga fädernas läror kommit till den slutsatsen, att, såsom Pyrrho och hans efterföljare fordom förmenade, det icke på jorden finnes någon bestämd och ovilkorlig skilnad emellan rätt och orätt. Jesuiterna hade sagdt honom, att hvad som under vissa förhållanden var brottsligt och fördömligt inför både Gud och menniskor, kunde under andra omständigheter blifva icke blott ostraffligt, utan till och med prisvärdt; och lemnande å sido de stränga