Aftonbladet – 17 november 1863, sida 2

är lika angelägen som ni sjelf att bringa ! vår affär till ett lyckligt slut. Jag skall. göra mitt bästa att få allting uppgjordt med konungen, enligt er önskan. BSedermera få vi afbida tiden, så länge vi kunna det utan fara. Men om ingenting inträffar, som befriar oss ifrån de hinder, hvilka ännu. möta, så måste vi besluta oss att raskt un danrödja dem. Vi få sätta oss öfver tu lagliga formealiteterna och afsluta ert giftermål, utan att afbida parlamentets utslag angående förmynderskapet. Aren 1 väl en gång sammanvigda med hvarandra, så kan siflermålet icke mera göras om intet. Gaspard af Montsoreau syntes ej heller ; vara hågad att längre fortsätta detta samtel. Jag bar varit föga artig, herr af Vil-; lequier4, sade han, udå jag icke ännu er-, bjudit er att taga in här i mitt rinza hus. Det är visserligen icke värdigt att hysa en så utmärkt person, då jag ännu icke hunnit få det i ordning sedan jag nyss köpt det af. dess förre -bankrutterade egare, men jag skall söka... Gör er icke något besvär för min skull4, afbröt honom Villequier, jag är i alla fall; nödsakad att begifva mig in till staden dernere. Jag får gästa bos Epernon, till hvil-: ken jag har angelägna budskap att fram-; föra från konungen. i Efter utbyte af ännu flera artighetsbetygelser, såsom den tidens sed fordrade, tog: Villequier afsked och uppsökte sitt folk, som han befallt vänta honom på borggår. den, hvarefter han begaf sig på väg till Angouleme. Hans tankar sysselsatte sig här; under med Gaspard af Montsoreau. cOm jag lyckas tillfredsställa hans önskningar, sade han till sig sjelf, 4så skall jag icke blott bekomma de utlofvade penningarne, utan äfven för alltid fästa den unga vildhjernan vid vår sak. Dessutom torde jag få svårt att i hela landet uppsöka ett bättre parti åt min besvärliga myndling. Montso-; reau, Morny och Logeres, anfäkta, det 1å; ter höra sig! Och äfven utan afseende deri