Aftonbladet – 14 november 1863, sida 3

samtida företeelser inom fruntimmersroma-;nens område. I en enkel, flärdfri berät-Itelse, full af lif och åskådlighet, för -j mår författarinnan, utan vidlyftig eppa; i rat, utan en genom betydelselösa tillfälligI heter öfverlastad intrig, att på det var i maste intressera läsaren för de tilldrai gelser hon skildrar. D.ssa tilldragelser ; vinna hela sin betydelse genom det sannt -I menskliga i de tecknade k:raktererna, geinom de betydelsefulla konflikter, i hvilka I dessa inträda, famt slutligen genom det sedTiga allvaret af de ider, som framgå ur det hela, Dessa ider framträda endast I högst sällan under formen af ett tomt do-jcerande, aldrig under formen af ett proI saiskt tendensskrifveri. I detta omdöme ligger redan ett angifvande af olikheten mellan detta arbete och de sjukliga företeelserna inom vår nyaste romanlitteratur, som, till icke rivga belåtenhet för en af för mycken ytlig romanläsning förslappad smak, söka just genom en invecklad intrig eller en prosaisk tendens ersätta bristen på konstnärlig komposition och id. I Såsom vanlgt hos författarinnor skildras äfven här med förkärlek de qvinliga karakterernas utveckling, och medgilvas måste, att författarinnan med det finaste gehör förmår lyssna till de innersta strängarne i qyvinnobjertat. Och ur den rika lifserfarenhet hon härur hemtat, framgår högt ett rop om frihet för qvinnan. Men detta rop har ingen social tendens såsom t. ex. hos George Sand. Den norska författarinnans idcer åsyfta endast qvinnons uppfostran till större andlig frihet inom familjen, icke en större yttre frihet inom eam hället. Att bon härvid stundom röjer en nog misantropiek och pessimistisk uppfattning af vår tid, är hvad som kunde läggas boken till last, men detta har icke, såsom t. ex. stundom hos engelska fattarinnor, sin grund i någon sjuklig sentimentalitet, utan fast mer i den starka sedliga tro, hvarmed författarinnan håller fast vid det ideala i lifvet. Ett bevis på diktens äkthet finna vi icke blott i den fullkomliga genomskivlighet, som den enkla berättelsen drag for drag skänker åt de menskligt betydelsefulla inre motiverna, häri påminnande om den klas siska novellens mästerverk — vi linna denna äkthet ytterligare bekräftad genom författarinnons förmåga att ställa den yttre naturen i samband med lynnets och karakte rens utveckling. Björnsijerne Björnson bar bragt till klarhet den hårda norska naturens samband med nationalkarekteren, och vi finna i skildringen af bjeltinnans barndom, hburu författarinnan till Amtmannens Döttrar förmått med fullkomlig sjelfständighet ösa ur samma källa. Det kunde vara af intresse att dröja vid utvecklingen af de skilda karaktererna, men vår lilla anmälan skulle då växa till en af. handling. Må det endast anmärkas, att äfven de manliga karaktererna äro tecknade med stor säkerhet och sanning, sumt att hjelten är en verklig menniska af kött och blod, icke såsom oftast fallet är i fruntimmersnoveller, endast en tomhet, uppfylid med alla möjliga fullkomligheter. Vi sammanfatta vårt omdöme deri, att ingen skall lägga ifrån Big denna bok utan att hafva en god behållniog för sin själ samt att den sålunda kan inom familjerna: rekommenderas såsom ett motgift mot det! myckna som i vår romanslukande tid konsumeras af den usla litteraturen. Hvad öfversättningen beträftar, så är om densamma ötverhufvud taget intet onnat än godt att söga. Några norska konstruktioner och ordbildningar kuode väl anmärkas, äfvensom ett och annat verkligt fel, men i allmänhet är öfversättninven gjord med lätt och varsam hand. Deremot kunde här vara å sin plats att yftra elt ord om öfversättnivugar af danska och vorska böcker i all änhet. Utom det att språkens nära frändskap oftast iörvillar mindre kunniga öfversåttare. som Oförskräckt gripa sig an med ett arbete, som förefailer langt lättare än det i sjel!va verket är, hvadan arbetet förfuskas, sä vore det väl önskvärdt om den skandinaviska bokmarknaden och den inbördes kännedomen i hvorandras språk så utbreddes bland de nordiska folken, att slika öfversättningar ekulle upphöra att utgöra ett vilkor för den önsesidiga bekantskapen med brödrafolkens litteratur. Hvad bet äffar spridningen här i Sverge af danskuy och norska böcker, möter dock tills vidare det beklagliga hinder, att de af respektive förläggare i grannrikena hållas till ett pris, sem ofta ända till tredubbelt öfverstiger det hos oss vanliga. Om en sådan prsstegring skett för att kunna anständigt honorera författarne, så är derom intet att säga, men om den nödvändiggöres derigenom att man uraktlåter att bereda arbetet största möjliga spridning icom den i alla fall nog tränga läsekrets som inom den skandinaviska norden kan vinnas, så är detta ett fel, som lika skadligt inverkar på förläggarens som på sjeltva litteraturens intressen.l sådant afseende vore det måhända en gagnelig åtgärd om den litterära egandvrätten skulle utsträckas öfver hela Skandinavien, så att det blefve örläggares och författares eget intresse att antingen verka för ett arbetes s, ridning på originalspråket eller ock tills vidare genom legaliserade öfversättniogar ega en garanti såväl i ekonomiskt hänseende som ock med 2 seende på öfversättningens beskaffenhet. — Åf C. A. Agardhs Samlade skrifter af blandadt innehåll har nu i Lund första bandet utkommit med ett företal at A. Kahl. Första bandet innehåiler uteslutande kyrkiga uppsatser, såsom en monografi öfver Schartau och hans lära, utlåtande öfver ka.ekeslörslaget, om puyseyismen, kristendomen efter Hegelska principer, prestbildninoen vid vära universiteter m. m. I andra bundet finner man en samling af författarens skademiska och skoltal samt predikan på klagodagen 1844. Vi hoppas innan kort kunna lemna en utförligare redogörelse för Jetta verk, hvars utgifvande är en vinst för rs ss ARD. mm mV a KS N mrn AA