Aftonbladet – 12 november 1863, sida 3

tillfälle att omtala hvad som händt mig sedan jag lemnade Soissons. Etter allt hvad jag erfarit, tror jag mig bättre än ers hög et vara i tillfälle att känna hennes nuvarande öde. Nej, herr Reignaut,jag måste ännu tala några ord, men jag skall vara så kort som möjligt. Ers hövbet må i detta afseende icke misstänka enkedrottningen. Det är icke i hennes våld som Maria befinner sig, icke heller i Villequiers eller konungens. Det gör mig ondt att nödgas säga det, men jag är förvissad att min egen bror har sin hand med i hennes plötsliga försvinnande. eMen ni kan väl aldrig tros, ropade ker. tigen lifligt, Satt det är af er broders hand som ni erhållit de sår, af hvilka ni nu Nder? Kulan skulle hafva blifvit förgiftad i såret, om jag kunnat tro något sådant, fortfor Carl af Montsoreau. Nej, ers höghet, jag hoppas, jag är förvissad att icke så är. Det är ena annan som stått efter miu lif, en annan, hvars hand jag icke för länge sedan skulle trott lika omöjligt att se riktad emot mig som min egen faders. Denna hand, som nu väpnats af ett lömskt och oädelt hat, brukar sällan förfela sitt mål, och ögonblicket innan det skott lossedes, som träf. fade mig så väl, såg jag i ett fönster midt framför mig de lugans, kalle dragen af den man jag menar.t cMena hycms är denna hand? Hvem tillhöra dessa anietedrag? sporde hertigen ifrigt. tBegge delarne tillhöra abbetaf Boisguerin, sade grefven. Detvär till honom som ers höghet har att hålla sig och icke till min broder. Den stackars Gaspard är endast ett verktyg, som abben begagnar till utförande af sina skändliga och illsluga planer.4 Har ni ej omtalat för mig att denne abbå varit er förmyndare? sade hertigen. tHvad kan han hafva för orsak att hata och förfölja er?