Aftonbladet – 11 november 1863, sida 2

Eidsvådan i Warberg. Härow skrifver en korrespondent från Warberg till Göteborgs Posten den 8:e: oMan kan knappast eäöga att Warberg mera finnes till; under några få timmar har elden förvandlat ett litet idogt, frumåtsträfvande samhälle till en massa af rykande ruiner och hvirflanae askhögar. Sistlidne torsdags afton omkring klockan halt 8 förkunnade ett rop att elden vår lös; derpå följde några klämtningar, och ett larmskott kom fönsterrutorna att dallra. Man rasade ut från det dukace aftonbordet, utan alt hafva hunnit förtära något. Elden upptäcktes först i rådmannen och handlanden Lars Sjöbergs ladugårdshus vid Vestra Vallgatan, gentemot doktor Strömqvists hus. Iuom ngra ögonblick stodo alla husen i nämnde Sjöbergs gård i full låga. Hvad som förhöjde ögonblickets fasa var att en stark sydvestlig storm blåste. Oaktadt sprulornas ansträngningar stodo snart kapten Björnbergs och restauratören Börje Pehrssons gärdar i full låga. Under tiden regnade eldbränder tvärt öfver staden, så att man med knapp nöd kunde passera torget. Nu sprungo de rasande jågorna öfver taken å Strömbergska och Lundqvisiska husen vid torget. Under tiden kastade sig stormen något mera ät vester och öfvergick till nordvest. Ifrån att man förut fruktat för norra delen afsta den, kom nu den södra i fara. I den sednare hade man ännu ej tänkt på aut behöfva berga gendomen; och då stormen i sådan hast vände sig, blef det cmöjligt medhinna att berga stort mera än qvivnor och barn; ty inom 15 minuter höjde sig eldpelare inom 5 särskilda qvarter på änd från hvarandra, hvarigenom sli släckning blef omöjliggjord, utan måste mon koncentrera kraf lerna på husen närmast kyrkan, för att hindra elden alt eprida sig åt stadens norra del. Nu rasade lågorna i Brun:usska huset och rådhuset, men som dessa voro af råsten, fick ej elden bär så etark fart. Största delen af rådhusels arkiv kunde derföre räddas undan lågorna. Ur bokhandeln, pelägen vid torget, räddades deremot nästan ntet. Klockan 11-12, eler vid midnattsid, stod hela södra staden i låga. Menniskorna räddade sig utåt åkrarne med hvad om kunde hinna bergas; men på stadens stra sida nedföll ett det förfärligaste regn f eldbränder. Högar af sängkläder, vagar fullastade med husgeråd, en mängd nöbler m, m. stodo här och der i låga, nnan man visste något af, midtibland jemande menniskor, råmande kreatur och ramsläpande krymplingar. Hvad mången ned lifsnöd räddat, brann upp under deras änder. Eldglöd fastnade i kläderna, i hået; att rädda lifvet var här allt hvad svaare personer förmådde, oaktadt de voro ute ä fria fältet. Från fattighuset uteläpades