Aftonbladet – 11 november 1863, sida 2

P. ds ganska märkliga uppsats lyder såjunda: eNya Dagligt Allehanda, som blir ailt mera isoleradt i sina anti-skandinaviska agitationer, har nyligen, för att göra en diver-. sion i striden, kastat sig öfver ett yttrande af Göteborgs Posten, euligt hvilket borgareståndet skulle redan, då tredje hufvudtiteln förevar, gifvit sitt Cobetingade bifallt åt regruingens yttre politik, specielt hvad angår anmark. Afven om Göteborge-Pos!en skulle svikits af sitt minne eller af tidningsreferaterna härutinnan, så vore sådant af föga vigt, enär den speciella riktningen if regeringeus politik i denna fråga då var de resp. talarne nästan obekant, likasom de förhållanden och diplomatieka förbandlingar. som bestämt denna riktning, och utan afseende på hvilka den omöjligen kunde bedömas. Göteborge-Postens mening kunde således svärligen varit någon annan än att talarne i nämnde stånd ultryckte sitt förtroende i allmänhet till regeringens yttre politik, och detta vederlägges åtminstone icke af den resumå, som N. Dagl. Alleh, gjort af några talares yttranden, enär, äfven förutsatt att den skulle vara opartisk, der knappast förekommer cit ord om regeringen och dess politik, låagt mindre något klander dersf, om ej dit skall hänföras en talsres anmärkning om allt för mycken hemlighetsfulihet, hvilken anmärkning förlorat sia giltighet etter framläggandet af de diplomatiska aktstyckena i danska frågan. Denna resume ir dock ganska knapphändig och i många efseenden missledande. Äfven vi hafva genomläst den förda diskv nen, som försig pick den 4 Fedr., och finna deraf Göteborgs Postens uppfattning bekräftad. Den förnämsta talaren, br Lalerstedt, ville, ?då det nu vore fråga om ett förtroendevotum för utrikesstatsministernX, celler att i klump bevilja anslaget till utrikesdepartementet, bringa den utländska politiken på tal, just för alt bereda ett stöd åt hars uppträdande. Han yttrade alt Danmark är nu kanske mera än någonsin i behof af ett kraftigt understöd från sioa stamförvandters sida, och han trodde att landet är belåtets med den utländska politik vårt kabinett fullföljer, så vidt man kan bedöma den efter de få noter, som varit offentliggjorda i utländska tidningar. Hr Carlen trodde att de grunddrag pr Lallerstedt uppdragit för rikiningen af vår utländska politik äro de med svenska folkets sympatier mest öfverensstämmande. Hr Dahm hyste det fulla förtroendet till vår nuvarande regering, ott den med noggraan kännedom om ett älskadt fäderneslands ställning, äfven i sin utländska politik går fram en riktning, soma leder till att ställa makten under rätten och sälunda befordra Sverges rättförstådda yttre ära och ivflytande, samt yrkade derlöre Sobetingadt bifall till de under tredje hufvudtiteln fskade anslagt 0. 8. Vv. Såsom man ser bar det sanningsälskande N. Dagl. Alleh. med flit uteslutit allt hvad som yttras om regeringens politik, för att få tillfälle beskylla Göteborgs Posten för psannfärdighet. Hr Lallerstedt slutade med att uttala sin belåtenhet ed den förda diskussionen och upprepade att han för ingen del angripit den af regeringen följda utrikespolitiken. Jag har tvärtom godkänt den, likasom jag är vies derom att ståndet godot densamma. Jag har endast inlagt det rbebället att regeringen icke måtte alltför bestämdt uppträda i danska frågan, innan danska regeringen afsöndrat Holstein. Tror man. så slutade falaren, att det skulle vara till synnerlig fromma för oss om, när efter tre ärs förlopp vi sammankomma för att besluta om en representationsreform, det kocstitutionela regeringssystemet vore atlif vadt i Danmark och ofiradt åt helstaten? Utrymmet förbjuder oss att göra vidare utdrag ur diskussionen, men vi äro öfvertyoade alt hvarje opartisk läsare skall komma ill gamma slutsats som hr Lallerstedt i fråva om ståndets åsigt, hvilken äfven bekräfjudes deraf att det begärda snslaget beviljales utan ringaste opposition. Det enda men klagade öfver var att man eke kände tillräckligt sf regeringens pohtik, och just för ait sätta representationen och nationen i tilltålle utt på kännedomen at akta och sakförhållanden grunda ett omdöt ne om denna politik ciftentliggjordes ofvanämnda aktstycken. Nå väl, har väl omlömet på grund derat undergått nägon för egeringen vogynsam förändring? Nya Dagl. leh. torde icke hafva panna att påstå det, m också endast norska representalionen ormligen och Sobetingadt4 derom uttalat sitt illande, ett gillande hvarom vår sanningsiskande vän icke lemnar sina läsare någon ning. Vi för vår del hafva endast hört ett mdöme om dessa aktstycken och skulle ett notsatt varit rådande inom representationen, ade man säkerligen begagnat tillfället af eras framläggande för att uttala det. Vi hafva ansett dessa upplysningar af nöjen, enär vi kommit att omnämna Göteorgs Postens artikel, hvilket Allehanda syes hafva tagit mycket illa. Eidsvådan i Warberg. Härow skrifver en korrespondent från Varberg till Göteborgs Posten den 8:e: eMan kan knappast eäöga att Warberg pera finnes till; under några få timmar har