Aftonbladet – 11 november 1863, sida 2

AV ) TT 9 EM ARA SO dussin svinkreatur och taga hvar sitt stycke. Här på åkern står en mängd möbler, räd dade undan lågorna; nu komma i vildi språng häster och oxar, trampande allt i spillror. Alt beskrifva all denna jämmer, allt detta elände, alla dessa fasor låter sig ej göra. Vi hafva dock upplefvat slit, uppletvat hvad svårligen kunnat tänkas. Många män och qvinnor dukade under och föllo afsvi ide ned bland de brinnande busen oc ras derifrån. Flera blefvo fördat tet. Sävidt änou kändt är har likväl ingen menniska blifvit inbränd, men väl ätskiliga kreatur. I fredags förmiddag va nedbrunnen, men elden her brinna både fredagen och lördeg nnu i den stend då detta nedskrifves (på Ööndagsmorgonen) brinner det i ätskilliga tomter. Af offentliga hus som nedbrunnit må nämnas: rådhuset, folkskolbuset (det präktigaste i Halland), fattighuset, telegrafstationshuset. I södra staden finnes, från kyrkan räknadt, inga hus qvar, mera än stadens spruthus (af granit), i stadens vestra del, ett lusthus i den s.k. trädgårda jreningen, väderqvaruen utom söder tull samt ev par lador derbredvid, jemte ettlitet ruckle, kalladt södra tullhuset. Sexton af stadens qvarter ligga i aska och ruiner. De flesta fattigare familjer, arbetare och handiverkare bodde i den nedbrända delen. Antalet nedbrända hus, äfvensom oeutalet husvi j ännu uppgifvas; men efter ik t öfverslag kunna de husvilla uppsattas till 1500 då 1700 menniskor. Bokiryckeriet med tvenne pressar, stilsr, pappersoch boklager uppbrann totalt; intet hann att deraf räddas. Då elden utbröt, var det tidningsnummer som skulle utgifvas på fredags aftonen nära färdigt att läggas i pressen; de fulla stilskeppen utburos, men hunno ej längre än ut på en gård, der de återfusnos -— i form af en blyklump. Så som en egenhet må omnämnas, att till lidningen va underrubriken: Hvad Warberg är, borde och kunde vara, IV, en artikel uppsalt om den knappa vattentillgången i staden. Någon tidning torde ej på platsen kunna utkomma i år, men lärer förre egaren söka. att gå i föffatlning om anskaffande af boktryckeri så snart sig göra låter. Lasarettet och doktor Strömqvists hus vlefvo ej skadade, emedan de lågo vid Vesira Vallgatans vestra sida. Bland bus, som flera gånger antändes, men hvari elden lika många gånger släcktes, må nämnas: handanden och v. konsula Peter Sjöbergs hus (af tegel, beläget vid kyrkan) och apotearen B. T. Santessons hus. Hade elden fått fort i dessa, så skulle troligen intet enda at stadens hus kunnat räddas. Eländet hade i eå fell varit ännu gräsligare, i det 2000 och några hundrade menni-kor då varit utan. tak öfver hufvunet midt i den kalla November-natien. Kyrkan och elementarskolan äro ej skadade; taket på apoteket är nå: ot skadadt. Flera tak i norra staden, närmast Torggatan, äro af elden skadade. Telegrafbyrå och fattigbarrack äro inhysta i elemertarskolan. I går eftermiddag sökte man att sätta telegraflipien i stånd, men då endast litet blef räddadt at stations-apparaterna, torde knappast något kunna vidgörus, förrän åtekilligt huunit från ennan ort anskaffas. Af bokhandeln räddades, som sagdt, nästan intet. Den var så godt fom nyss lordningsställd af bokhandlaren Mortimer Sandberg, som i våras hitflyttade. Genom hetta och köld samt öfveransträngningar — hela natten till fredagen bivuakerade de brandskadade ute på åkrarne under storm och hagelväder — hafva många förört sin helsa, kanske det enda hvarpå man byggt en framtid. De icke brandskadade halva inhyst så många som möjligt; många menniskor bo i fäbusen, i bodar och andra uthus; andra hafva tagit sin tillflykt till andsbygden. Ännu i går afton gingo mörar med små barn på armarne, sökande efter husrum för natten, gråtande öfver ett oblidt öde. Tyvärr är den allmänna tron — korressondenten vill ej söka fördölja det — att Iden blifvit anlagd. Under de trenne näter, som sedan förflutit, hafva få ännu njuit of någon sömn, af fruktan för de ännu ringhvirflande eldgnistorna. I går afton okom en del allmoge från landsbygden, för tt bitrada vid eldsläckningen och vaktöringen. Klockan 5 i går eftermiddag samlades tadens invånare i Himble härads tingshus id norriull. Länets höfding och Jandsamreraren voro till etaden anlända. Man alde der en npödhbjelpskomite, bestående prosten G. Petersson, apo:ekaren B. T. antesson, handlanden A. G. Fagerstedt, irgerifabrikören J. Lindqvist, banlanden P. Aberg, bandlenden Fr. Dyberg och arfvaren A. P. Holmberg, hvilka åtogo sig tt emottaga möjligen intivlande gåfvor och em efter bästa förstånd utdela. Sparbanksdirektionen utlofvade stt genast jälla 8000 rdr till de mest nödställda anätverkarnes disposition eåsom smärre in mot säkerhet i försäkringshandlingar. Mest ett beklaga äro de många bandterkare, hvilka mistatf sina verkstäder och erktyg och sålunda äro urståndsatta natt rbeta för de sinas lifnäring. — Något lifsedel iokom i går till staden från närmaste ndsbygd, men otillräckligt, och priserna omtua troligen att stiga oerhördt. Bland de brandskadade befinna sig omring 14 å 15 handlende. Handtverkarnes tel kan ej för ögonblicket uppgilvas; ej eller antalet nedbruana hus. Handelstidningen meddelar följande korrevondens rörande branden: Efter den sorgliga olycka, som drabbat årt samhälle, börja nu följderna att i all no hisklighet inställa sig för en stor mängd de arma brandskadade. Af stadens halfva efolkning, som blifvit husvill, fiones en stor ängd verkligt fattiga och nödställda, för vilka ögonblicklig hjelp är af nöden: en ängd fattiga bendtverkare, som jemte hem ven sakna alla medel till utkomst, ganska ångn, som egde sin torftiga bergning, men nom olyckan blifvit u de, och slutli mn ofarlana hala Annn