Aftonbladet – 9 november 1863, sida 3

kronans öfverloppsmarker, utan all kronans i sistnämde provins afvittrade och oafvittrade skog, och som bevis för hvad han anfört uppgaf han att en motionär i skogsfrågan, med ledning af officiella handlingar upptagit kronans i Norrbotten oafvittrade skog till 16,506,500 tunnland. Sjelfva betänkandet stämplade talaren som ett missfoster, hvars fader är kaptenlöjtnanten Witt. Hörafeldt, Nils Pettersson och Svenssen voro alla af samma åsigt som Gross, och Svenssn yttrade för sin del att han sätter så stort värde på ett nybygge i en kronopark, att han uppskattar detsamma högre än hela parken. C. A. Larsson kunde ej finna förslaget hvarken nyttigt eller nödvändigt samt yrkade afslag. Debatten upptogs mot slutet af åskilliga replike hvilka vi anse överflödigt återgifva. Utgången bief, som nämdt ar, att punkten för kastades med 42 röster mot 31. AFTONENS PLENUM fortsattes med 4:de punkten (äfven ordagrannt återgifven i onsdagens tidning), hvilken afslogs utan diskussion. 5:te punkten hemställer, stt rikets ständer måtte godkänna den åsigt, att i orter, der sådant af klimatiska eller ekonomiska orsaker kan vara erforderligt och tillfälle derwll sig yppar, skogbärande eller till skogsodling tjenliga marker må för kronans räkning förvärfvas i den mån medel för sådant ändamål redan af K. M:t disponeras eller af rikets ständer dertill anvisas. Johan hergström yrkade afslag å punkten, under uttalande af den mening, att det vore mindre välbetänkt att införa den grundsatsen, att staten skall af elkonomiska skäl förvärfva sig mark till skogsplanteringar. Talaren befarade att sådant blott skulle medföra en ekonomisk förlust för staten. Svante Bergström ansåg det till och med vådligt att gifva regeringen rättighet att efter godtycke och utan ständernas hörande uppköpa mark till skogsplantering. Dels i denna syftning, dels ock under uttryckande af den mening, att man åt den enskilda företagsamheten bör öfverlemna föranstaltandet af dylika planteringar, yttrade sig vidare Nils Petterseon, Jöns Persson, Jonas Andersson, C. Ivarssom och Gross. För bifall talade Mengel, Lundahl, Nyqvist, Rosenberg, Per Nilsson i Espö, Anders Persson från Kristianstads län, Lönnberg, Thorell, Uhr och Henrik Hansson. Punkten bifölls med 41 röster mot 32. 7:de punkten, om häradsallmänningarne, bifölls utan någon meningsskiljaktighet. Nästföljande punkt bifölls i första momentet, rörande arrendators rätt till skogengB årliga afkastning, hvaremot 2:dra momentet — hemställande att allmänna inrättningars skogslägenheter skola, så vidt ej hinder af förut omförmäld beskaffenhet förefinnes, till regelbunden hushållning indelas under skogsstyrelsens uppsigt -afslogs med å6 röster mot 2. Derefter godkändes de efterföljande punkterna intill denna, lydande sålunda: att, när socknemän skola kyrka eller prestgård bygga eller bättra, de må från prestebolets eller annat dertill hörande hemrimans skog, efter utsyning af vederbörande skogstjensteman, njuta nödigt timmer och virke, såvidt, med skogens betånd efter antagen hushållningsplan, utsyningen kan ega rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen, som blifvit boställshafvaren tillerkänd — hvilken efter öppnandet af den förseglade sedeln afslogs med 30 röster mot 29 Vid 11:te punkten, rörande åbos rättighet till skog å af honom innehafvande kronohemman, talade för bifall till densamma Lönnberg, Nyqvist, Mengel och Uhr, samt för afslag, C. Å. Larsson, C. Ivarsson. Hedström, Aug. Andersson, Gross och Lekberg. hvilka ansågo nu befintliga stadgande i förevarande fall tillfyllestgörande, bvarefter punkten afslogs med 47 röster mot 18. 12:te och 13:de punkterna afslogos äfven, den sednare med biFall till Johan Johanssons motion, om skyldighet för frälserättsegaret att undanrödja eller taga lösen för växande träd å sådan plats att odling derigenom förhindras för jordegaren. 14:de punkten, som förbjuder allt svedjande i skog och å betesmark, från Maj månads början till September månads slut, samt ljungbränning under alla tider af året klandrades skarpt af ett större antal talare. Endast Mengel och Rundbetk uppträdde för bifall till utskottets förslag, uttalande den åsigt att utskottet haft ganska goda skäl att förbjuda svedjande under den torra och varma ärstjilen. enär sådant medför mera fara än nytta. Atfven afslogos 16:de och 17:de punkterna, den förra förordande vitesförbud mot sköfinf och förödande af skog samt densammas ställande under alimän uppsigt, om egaren icke låter sig genom viten rätta, och den sednare angående utbrytning af mulbete eller torftigt, som befinnes ä annans skog. 15:de punkten, afstyrkande hr Ljungbergs motion, om upplifvande af 10 kap. 8 S byggningabalken af 1734 års lag, bifölls. Likaså 13 punkten, afstyrkande en af Erik Andersson från Westmanlands län väckt motion, om en nogrannare tillsyn af skogen från jägeribetjeningens sida. 19:de punkten, om arfvoden i och för praktisk undervisning i skogshushållningen vid landtbruksskolorna, godkändes med uteslutande af ce i punktens slut förekommande orden: enligt kongl. reglementet den 14 Januari 1851.4 20:de punkten, den sista i betänkandet, hemställer: att, i händelse rikets ständer till någon del eller i allo godkänna de af utskottet nu framställda förslag till införande af en förbättrad skogshushållning, rikets ständer måtte uti underdånig skrifvelse till K. M:t, med anmälan om de af rikets ständer sålunda hyllade åsigter i ämnet, tillika anhålla, det K. M:t täcktes, i öfverensstämmelse med desamma, dels vidtaga de åtgärder, som på: K. M:t bero, och kunna med de till K. ts disposition ställda medel verkställas, dels ock för rikets näst seammanträdande ständer framlägga proposition i de delar a ämne, der rikets ständers beslut kunna erfordras. Denna punkt godkändes jemväl; dock med den af Gross uttryckta åstundan, att X M:tmåste infordra de särskilda landstingens yttrande i fråga om skogsförvaltningen. Bältegåussoch Peliosaker.